Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Uppdelningen av det klassiska svenska verkstadsbolaget Atlas Copco i kombination med utförsäljningen av anläggningsmaskinverksamheten Dynapac gör att bolagets svenska bas krymper ihop. Kvar blir en produktionsanläggning i Tierp och ett huvudkontor i Nacka. Hur länge kan Atlas Copco betraktas som ett svenskt bolag?

Den tilltänkta avknoppningen av gruv- och anläggningsverksamheten har däremot en större svensk tyngd med den mycket lönsamma borriggstillverkningen i Örebro, bergborrtillverkaren Secorock i Fagersta och den mindre enheten i Kalmar, som bland annat tillverkat hyrauliska spett och lätta packningsmaskiner för bygg- och anläggningssektorn. De är helt centrala i verksamheten och därtill mycket lönsamma. Försäljningskandidaten och den lönsamhetsmässiga problemenheten Dynapac har också en betydande del av sin tillverkning i Karlskrona och Sverige.

Produktionsanläggningen i Tierp, där industriverktyg tillverkas, är visserligen mycket lönsam, men den hamnar helt i skuggan av den mycket större kompressorverksamheten, där Belgien är basen, och den genom förvärv kraftigt expanderade vakuumteknikverksamheten.

Det finns visserligen en del teknik- och kundkopplingar mellan kompressor- och industriteknikverksamheten, men de är inte mer påtagliga än de som finns/fanns mellan gruv- och anläggningsmaskinerna och kompressorverksamheten. Industriteknikdelen kommer att bli det klart minsta benet inom nya Atlas Copco med drygt 20 procent av den samlade omsättningen på runt 70 miljarder kronor. De tidigare försöken att expandera detta affärsområde, som förvärven av tyska AEGs och amerikanska Milwaukee Tools, slutade med att dessa avyttrades. Intrycket är att denna verksamhet bedöms vara för litet för att stå på egna ben.

Atlas Copco följer tydligt spåren efter styrelseordförande Hans Stråbergs tidigare styckning av Electrolux, som delades i vitvaruverksamheten Electrolux och utomhusprodukternas Husqvarna, 2006.

Liksom vad gäller nya Atlas Copco är det däremot tveksamt om Electrolux kan kallas ett svenskt bolag. Förutom huvudkontoret så finns idag endast en mindre tillverkningsenhet för professionella tvättmaskiner i Ljungby. Vitvarujättens övriga svenska produktion har avvecklats i snabb takt, där kylskåpstillverkningen i Mariestad och spistillverkningen i Motala är de senaste.

Nu kan man invända att ett bolags nationella identitet och förankring är helt ovidkommande för globalt verksamma företag, som Atlas Copco och Electrolux. Det är ju de rationella kalkylerna som styr. Kan kostnaderna sänkas genom att flytta produktionen till låglöneländer så ska man göra det. Och det är viktigare att finnas där marknaden växer än att vårda sina rötter. Men som det aktuella politisk-ekonomiska korsdraget runt Brexit och framför allt Donald Trumps tillträde som amerikansk president visat, så har den nationella identiteten blivit allt viktigare även i företagsvärlden.

SE ÄVEN: Intervju med Atlas Copcos nya vd Mats Rahmström 

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.