Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Det senaste avslöjandet, ”Panamapapperen”, om att den affärsmässiga och politiska eliten i ett stort antal länder använt sig av olika skatteparadis för att gömma pengar och undkomma skatt är bara ett i raden av stora avslöjanden om olika sådana upplägg sedan finanskrisen. Det är med all sannolikhet inte det sista.

 

Kanske är det just digitaliseringen och med det de stora möjligheterna att läcka stora mängder information – Panamapapperen innehöll 11,5 miljoner dokument – i kombination med en allt argare folkopinion världen över, som kan begränsa den enorma industri som skatteplanering, tillgångsgömning och penningtvätt har vuxit till.

För det handlar om mycket stora pengar och därmed även mycket starka krafter som vill bevara dessa ”skatteeffektiva” och ”sekretessäkra” strukturer och upplägg.

A marquee of the Arango Orillac Building lists the Mossack Fonseca law firm, in Panama City, Monday, April 4, 2016. Panama's president says his government will cooperate "vigorously" with any judicial investigation arising from the leak of a vast trove of information on the offshore financial dealings of the world's rich and famous. An international coalition of media outlets Sunday published investigations it said stemmed from the leak of 115 million records kept by the Panama-based law firm Mossack Fonseca on behalf of clients. (AP Photo/Arnulfo Franco)

Mossack Fonseca, advokatfirman i centrum för Panama-läckan. (AP Photo/Arnulfo Franco)

Enligt en rapport från BIS (Bank of international Settlements, som ägs av världens centralbanker gemensamt) från 2008 så studsar runt hälften av alla internationella transaktioner på något konto i något skatteparadis och omkring en tredjedel av världens finansiella tillgångar har i något led en ägare hemmahörande i något skatteparadis.

Så det är inte konstigt att de senaste årens läckor innehåller mycket stora mängder konton. International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ), som var de som stod för Panamaavslöjandet, säger sig ha kartlagt över 200 000 bolagskonton i sina register, där 120 000 hittades i samband med 2013 års ”Offshore leaks”. Till ICIJ:s avslöjanden ska man lägga 2014 års ”Luxleaks” där information från revisionsgiganten PwC visade hur en mängd internationella storföretag, som Google, Amazon, Starbucks, Ikea med flera, gjort upp med den luxemburgska staten om mycket förmånliga skattevillkor.

Den brittiska storbanken HSBC, som är en av huvudaktörerna i Panamapapperen, drabbades också av stora läckor under 2012 och 2009, där ett stort antal hemliga konton avslöjades. Under 2008 drabbades den schweiziska storbanken UBS av en läcka där det avslöjades att banken hjälpt 4450 amerikanska klienter att undanhålla skatt och under samma år så drabbades även Lichtenstein av en läcka då 5 800 konton hos LGT-Bank avslöjades.

A London bus is reflected as it drives past an HSBC plaque in St James's Street in London, Tuesday, June 9, 2015. HSBC Holdings, Britain's largest bank by market value, will cut between 22,000 and 25,000 jobs around the world in an attempt to reduce costs and shift its centre of gravity back towards fast-growing Asian economies. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

HSBC, en bank med problem. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

Många av de involverade staterna är halvautonoma länder som företrädesvis lyder under den brittiska kronan, som de så kallade Crown Dependencies med bland annat Kanalöarna och Isle of Man och Overseas Territories med Brittiska Jungfruöarna, Bermuda med flera, eller Holland och de holländska Antillerna, med Aruba (där exempelvis Spendrups har sätet för sitt ägarbolag) har byggt upp sin ekonomi runt detta.

Huvuddelen av dessa ”offshoretransaktioner” är naturligtvis helt lagliga, vilket är den första och ibland även sista försvarsmuren för de som blivit uthängda anför, men då ska man veta att lagstiftningen i dessa jurisdiktioner är helt anpassad för att denna verksamhet ska vara just laglig.

Arkitekterna bakom exempelvis Guernseys skatte- och bolagslagstiftning är enligt den brittiska journalisten Nicolas Shaxson, som 2010 publicerade sin fantastiska bok om skatteparadisen, ”Treasure Islands – Tax Havens and the Men who Stole the World”, de stora revisionsbyråerna med KPMG och PwC i spetsen. Det vill säga samma rådgivare som står bakom de flesta av de större skatteplaneringsuppläggen. Och inte minst samma firmor som med sina revisionsuppdrag har en av myndigheterna sanktionerad uppgift att se till att bolagen följer lagstiftningen, och då inte minst skattelagstiftningen.

Även om det nu är på alla politikers läppar att försöka stoppa dessa transaktioner och få de involverade företagen och privatpersonerna  att betala en rimlig skatt där vinsterna uppstår, så är det lättare sagt än gjort.

För det första är uppläggen mycket komplicerade och kan innehålla tiotalet bolag i olika jurisdiktioner (vilket exempelvis Ikea eller Gunvor Group är exempel på) där varje bolag har en specifik uppgift för att uppfylla just det hålet eller villkoret i det landets skattelagstiftning, eller hemlighålla och försvåra identifieringen av den egentliga ägaren. För många bolag, inte minst de som verkar i den digitala sfären som Google och Facebook, är det svårt att slå fast var vinsterna egentligen uppstår.

För det andra så har de flesta länder motstridiga intressen att hantera, dels slå ner på skatteplanering och skatteflykt men dels göra sin egen skattelagstiftning så ”konkurrenskraftig” som möjligt för att locka internationellt kapital och investerare.

Det kan i sammanhanget vara intressant att notera att den skandalomsusade och krisdrabbade irländska banken Anglo Irish använde sig av svenska strukturer för att minimera skatt för flera kunders fastighetsaffärer. Detta då reavinstskatten är noll i Sverige för ett företag som säljer en fastighet som är paketerad i ett aktiebolag.

The offices of a branch of the Anglo Irish Bank in central Dublin, Ireland, Tuesday, Nov. 16, 2010. Europe's debt crisis reached a critical juncture Tuesday, as finance ministers sought to keep Ireland's market turmoil from triggering a domino effect that could topple other vulnerable nations like Portugal and fray the region's economic unity. Only months after saving Greece from bankruptcy in May, the 16-country eurozone has been shaken anew by concerns that Ireland will be unable to sustain the cost of its banks' failure, suggesting only another bailout can now soothe investors' jangled nerves. (AP Photo/Peter Morrison)

Anglo Irish Bank, ett gigantisk haveri. (AP Photo/Peter Morrison)

Samtidigt har det gjorts framsteg, där Schweiz uppluckring av sin tidigare heliga banksekretess i spåren av UBS-skandalen är det kanske mest påtagliga. Cypern har också fått backa på en del av sina erbjudna förmåner, samtidigt som många skatteflyktingar där också drabbades av den cypriotiska bankkrisen, där betydande delar av deras inlåning användes för att rekapitalisera de fallerade bankerna.

Men än effektivare har sannolikt de skatteamnestier varit som många länder utfärdat, däribland Sverige, för de bolag och privatpersoner som har gömt undan sitt kapital. Även om dessa självrättelser har varit pinsamma så är det ingenting emot den vrede som drabbat exempelvis de isländska och ukrainska statsministrarna efter den senaste läckan, eller den franske budgetministern Jérôme Cahuzac, som 2012 utsågs av den franska regeringen att driva ”korståg mot skatteflykt” för att sedan bli påkommen med att själv ha gömt undan pengar på ett schweiziskt bankkonto.

Former French budget minister Jerome Cahuzac leaves the Paris court, Monday, Feb.8, 2016. Cahuzac appears in court on charges of tax fraud and money laundering that forced him to dramatically resign three years ago in the first political scandal under President Francois Hollande. (AP Photo/Christophe Ena)

Jerome Cahuzac, förnedrad före detta fransk minister. (AP Photo/Christophe Ena)

De senaste årens stora läckor visar att sekretessen i den digitala tidsåldern är allt annat än hundraprocentig, vilket har ökat risken att bli påkommen med affärer som en allt bredare allmänhet, i rådande tidsanda anser vara klart oetiska.

Så har den inte alltid varit. Under 1970-talet, med bland annat Astrid Lindgrens Pomperipossadebatt, var det många som uppfattade de svenska skattenivåerna var närmast konfiskatoriska. Flera svenska företag med Ikea i spetsen flyttade också ut sin skattemässiga hemvist från Sverige och ikonerna Björn Borg och Ingemar Stenmark bosatte sig i Monaco. Denna inställning att alla som är smarta nog och rika nog ”gör det” har länge gjort att den allmänna opinionen har varit förstående till skatteplanering.  Socialdemokraten Mona Sahlin blev också länge hånad för sitt uttalande från 1994 där hon beskrev att det är ”häftigt att betala skatt”. Hennes efterträdare Göran Persson omfamnade ju beredvilligt statliga Postens holländska skatteupplägg när de paketerade Postfastigheter inför försäljningen 2001 för att undvika att betala reavinstskatt till sin ägare staten.

De svenska skatterna har nu kommit ner och vissa skatter, som arvs- och förmögenhetsskatterna är helt borta. Samtidigt har många, även i näringslivet, kommit till insikt om att skatt inte riktigt är som alla andra kostnader utan ”skatt är priset för civilisation” för att låna ett citat från den norska hotellmagnaten Petter Stordalen.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.