Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

1984 fattades beslut om regelverket för vårt nya pensionssystem. Det utgick från hur pensionen skulle kunna bli för dem som var födda 1930 och skulle gå i pension 1995.

Målet med pensionssystemet var att få ett regelverk för en rimlig pension utifrån livsinkomst. Pensionskapitalet man samlat på sig skulle delas upp på antal förväntade återstående livsår för årskullen. Men livslängden ökar för yngre årskullar, jämfört med dem födda 1935. Ju yngre man är, desto fler år blir det och desto mindre blir det i kronor per månad.

När man ser pensionsprognosen inser man att man behöver jobba längre. Svårare än så är det inte.

Pensionssystemet är i sig hållbart för den här typen av förändringar. Ändå finns en oro nu för pensionerna. Både vad gäller för hur låga pensionerna blir och för hur stabil balansen mellan pensionssystemets tillgångs- och skuldsida är. En orsak sägs vara att vi går för tidigt i pension.

Pensionssystemet behöver egentligen inte ändras. Det är andra system och förutsättningar som inte är följsamma för förändringar som behöver ändras. När socialförsäkringsminister Annika Strandhäll nu meddelar att regeringen vill höja pensionsåldern före nästa val får det många reaktioner. Vad är det för pensionsålder hon talar om? Vårt pensionssystem har ju ingen fastställd pensionsålder.

En förändring som faktiskt handlar om pensionssystemet och som kan finnas med i förslagen är att höja lägsta ålder för att få börja ta ut allmän pension. Den gränsen går idag vid 61 års ålder. Olika syn finns från politiskt håll om den ska höjas till 62 eller 63 år och när den skulle kunna höjas. För den allmänna pensionen finns däremot ingen övre åldersgräns för att påbörja uttag.

Av de andra systemändringar som behöver göras handlar således en om rätten att få jobba kvar. I dag har man rätt att jobba till 67 års ålder enligt lagen om anställningsskydd, LAS. Förslaget från statliga pensionsåldersutredningen från 2013 var en höjning till 69 år. Detta stöter på patrull från framförallt arbetstagarorganisationer. Redan i dag menar LO och TCO att många arbetstagare har tuffa yrken där kroppen tar slut långt före 65. En sådan ändring kräver dels att arbetsmiljöer påverkas, dels att tjänstepensionerna förändras.

Det blir till en fråga för arbetsmarknadens parter med andra ord. Just möjligheten att tjäna in till tjänstepensionen längre än i dag kan snabbt ändras, men arbetsmiljöfrågorna är betydligt mer långsiktiga. Kanske handlar det problemet om att arbeta för framtidens pensionärer. De som snart går i pension har ändå små möjligheter att få ändrade förutsättningar.

Ytterligare följdfrågor handlar om hur länge man har rätt till sjukförsäkring, sjukersättning och arbetslöshetsförsäkring. Dessa måste ändras så att skyddet finns även för dem som jobbar efter 65 år. Till det kommer problemet med garantipensionen. De som har rätt till garantipension tjänar lite eller inte alls på att jobba längre än till 65. Speciellt problematiskt är det för dem som har rätt till bostadstillägg samtidigt. 44 procent av alla kvinnor som gick i pension de senaste åren hade hela eller en del av sin pension i form av garantipension.

Om regeringen redan före nästa val ska få till en styrning så att vi påverkas att jobba längre upp i ålder krävs snabba ryck av många parter. Plånboken påverkas påtagligt av fler yrkesår. Om pensionssystemet därmed blir mer hållbart är ett frågetecken då inte bara avgifterna till systemet ökar utan även pensionsrätterna. Men faktum kvarstår att fler i arbete ger bättre samhällsekonomi och tryggare välfärd.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.