Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Många lämnar arbetsmarknaden för pension tidigare än de egentligen vill. Det är också svårare att hitta ett nytt jobb för den som är äldre än 54 år. Det visar AMF:s Seniorpanelen. Detta är djupt oroande med tanke på att vi förväntas arbeta ytterligare 10–15 år.

”Vid 33 är man passé, vid 35 så kan man hälsa hem” sjöng Hasse och Tage 1970 i 88-öresrevyn. Det som var humor då kan ha vissa likheter med verkligheten i dag. Det visar AMF:s färska undersökning där närmare 4 000 personer 55 år och äldre har intervjuats av Demoskop.

Trots att medellivslängden går stadigt uppåt, plus två år på 20 år, har vi fortfarande bilden av att karriären toppar vid 50 och att vi sedan blir mindre och mindre attraktiva. Det är till och med så illa att sju procent i undersökningen anser att det är svårare att få ett nytt jobb redan vid 40–45 års ålder. Snittet bland de svarande är 54,3 år.

Och på frågan om när man räknas som äldre på arbetsmarknaden blir snittsvaret 53,8 år.  Dessa åldrar ligger alltså 10–15 år lägre än den ålder vi förväntas arbeta till.

Detta rimmar illa med både vår intellektuella utveckling och med vår kapacitet. Professor emerita Bodil Jönsson har bland annat visat på att höger och vänster hjärnhalva arbetar allt bättre tillsammans ju äldre vi blir. Förenklat kan vi tala om förnuft och känsla och toppen nås vid cirka 80 års ålder. Praktiskt sett borde vi också vara mer attraktiva eftersom de flesta har utflugna barn och statistiskt sett är mer friska än 35-åringarna, framför allt kvinnorna.

Förhoppningsvis kan en undersökning som denna bidra till att vi börjar granska våra föreställningar åldrar på jobbet. För åtta av tio tillfrågade menar att det är vanligt med fördomar mot äldre. Många, ungefär hälften, tror också att fördomarna även styr när vi går i pension.

Nästan lika många känner någon som har gått i pension tidigare än vad de önskat. En av tio har också blivit uppmanad att gå i pension och det är främst arbetsgivaren som tryckt på. Men även kollegor och myndigheter kan påverka. När det gäller myndigheterna (som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) är det markant fler kvinnor än män som blivit uppmanade att gå i pension. Det är djupt oroande att myndigheter agerar på detta sätt särskilt som ett kortare arbetsliv ger dessa kvinnor en lägre pension.

Att människor som kan och vill arbeta inte får möjlighet att göra det är ett otroligt ekonomiskt slöseri. Mycket forskning har genom åren visat att äldre på arbetsmarknaden inte trycker tillbaka yngre. Snarare är det så att när äldre tjänar pengar har de mer att spendera på varor och tjänster och därigenom får fler unga möjlighet att arbeta. Förenklat sett så föder jobb nya jobb.

Allt är inte mörkt. När det blir brist på arbetskraft förändras bilden av äldre. Det ser vi tydligt nu bland lärarna. På bokmässan i höstas mötte jag många återvändare, pensionerade lärare som återvänt till yrket i större och mindre omfattning. Flera av dem beskrev hur härligt det var att vara eftertraktad, hur de kände sig både yngre och friskare när de fick undervisa och hur de äntligen kunde koncentrera sig på att förmedla kunskap istället för administration, möten och annat som krävs av en klasslärare i dag. Många av dem jag talade med var över 70 år.

Jag skulle önska att den inställningen till äldre spred sig till fler yrken. För vi kommer att behöva all tillgänglig kompentens framöver. Redan i dag står det oss dyrt att vi saknar människor med rätt kunskap i ett antal yrken. Det påverkar vår tillväxt och därigenom oss alla.

Att få lämna arbetsmarknaden i sin egen takt är också något som är bra för hälsan. Ett stegvis utträde är bättre än att gå från 110 knyck till 0 på en dag.

De vilar självklart också ett ansvar på alla 50-plusare att hålla kompentensnivån uppe. Både att kräva vidareutbildningar på jobbet men också själva ta ansvar för att ha tillräcklig kompentens för att vara anställningsbara. Att slå sig till ro och invänta pensionen är en dålig taktik.

Den genomsnittlige akademikern kommer i dag ut på arbetsmarknaden vid knappt 30 års ålder och bör räkna med att arbeta till cirka 70 års ålder. 50 är med andra ord mitt i arbetslivet. Då fungerar det inte längre att den som bara är några år äldre är att betraktas som äldre på arbetsmarknaden.

Lika lite som är det okej att vara passé vid 33 är det att vara det vid 53 eller 63.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.