Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Ett av de lömskaste ord jag vet är rådgivare. Hör jag det ordet ringer varningsklockorna. Det är dags att den som säljer en finansiell produkt blir mer stolt och kallar sig säljare. Då skulle mycket fulförsäljning försvinna.

Vem som helst kan kalla sig finansiell rådgivare. Det är ingen skyddad titel. Men det finns en licens som Swedsec ger ut som borgar för att rådgivaren har en viss kompentens.

Det är ju bakvänt att det ligger på konsumenten att fråga efter licensen. Antingen säger en titel att någon har kompetens eller inte. Advokat och läkare är båda skyddade titlar. Tänk om vi inte kunde lita på deras kompentens?

Redan när lagen om finansiell rådgivning kom 2004, vanligen kallad Rådgivningslagen, var jag mycket kritisk. Det är inte i konsumentens intresse att skapa en lag kring en luddig titel. Den borde hetat lagen om försäljning av finansiella produkter till konsument. Lite krångligare men mycket tydligare.

Fredric Korling visade också på lagens orimligheter i sin eminenta doktorsavhandling ”Rådgivningsansvar” som han 2010 la fram på Juridiska institutionen vid Stockholms Universitet. En mycket läsvärd och lättläst tegelsten som dessutom tar upp andra lagar kring värdepappersförsäljning.

I dag (16/11) kan jag läsa i Svenska Dagbladet om hur oseriösa finansbolag jagar outbildade ungdomar som i rollen av rådgivare ska sälja diverse produkter mot provision. Det är en skandal att detta får förekomma och frågan är vad Finansinspektionen gör. Hur kan det få förekomma? Är det inte konsumentskydd man ska ägna sig åt?

I rådgivningslagen finns även kravet på rådgivningsdokument. Pappret ska innehålla beskrivning av konsumentens ekonomi och på vilken grund rådet är givet om att placera i en viss sparprodukt. Både spararen och rådgivaren ska skriva under. Detta skulle kunna uppfattas som en trygghet, jag har ett papper som visar på vad som sagts och varför jag fått ett råd. Och ett exemplar av pappret får jag med mig i hand.

Men när det gäller mindre seriösa rådgivare, som ändå är så seriösa att de skapar ett rådgivningsdokument, hör jag ofta om hur det stressats fram en underskrift. När sedan placeringen visar sig vara både dyr och dålig är det svårt att reklamera. Med namnunderskiften har placeringen godkänts och det är ingen idé att klaga hos Allmänna Reklamationsnämnden, där används bara skriftlig bevisning. Därigenom har det dokument som skulle vara en trygghet för kunden istället blivit en trygghet för den oseriösa rådgivaren.

Nej, det är dags att slopa titeln rådgivare. Bakom den kan vilken skurk som helst gömma sig. Kalla en säljare för säljare så blir vi konsumenter mer vaksamma. Om säljaren sedan har den utmärkta Swedsec-licensen så blir vi dessutom tryggare.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.