Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

I dagens nollränteland är det lätt att bli passiv och tycka: ”Ingen vits att göra något åt kontosparandet. Det är ju så lite pengar det handlar om och så mycket jobb med att vara aktiv.” Jo, visst kan det kräva en del engagemang, men det är bra att se upp med varför, var och hur länge pengarna står parkerade. Och jag tänker då på att inflation och olika sätt att ta ut skatt påverkar.

I början av 90-talet sänktes skattesatsen på kapital till 30 procent. Det gav spararna positiv real avkastning även efter skatt under flera år. Efter år 2000 har det varit lite upp och ned med den saken. Det har inte alltid varit så att en hög räntesats har gett bättre real avkastning jämfört med ett år med lägre räntor. Det beror på att inflationen svängt en hel del. Ett exempel är 2008 då avkastningen kunde vara 4,22 procent i genomsnitt över året, men där inflationen var hela 3,4 procent. Det gav negativ real avkastning efter skatt på lite mer än 0,4 procent. Året därpå hade inlåningsräntan sjunkit rejält, i mitt exempel till 1,17 procent, men det hade inflationen också, till minus 0,3 procent. Det gav sammantaget en positiv avkastning på drygt 1,1 procent.

Det är svårt att parera inflationsspöket för ändamålet att skapa positiv real avkastning. Det är snarare behovet av lättillgängligt kapital som måste styra. Rubrikerna braskar om att svenska hushåll har alldeles för mycket pengar på konton utan ränta. Det kan finnas olika orsaker till det, men vilka konton det handlar om har betydelse för hur bra det är, eller snarare hur dåligt det är.

Om jag räknar på ett kapital på 100 000 kronor som står placerat hela detta år på ett bankkonto utan ränta så är det reala värdet när året gått bara 99 010 kronor. Då har jag utgått från Riksbankens prognos om genomsnittlig inflation för 2016 på 1 procent.

Skulle pengarna i stället ha placerats på ett konto som gett 0,6 procent i genomsnitt under året så hade reala värdet efter årets slut landat på 99 430 kronor. Så det gav en mindre förlust, men inget plus. Troligen ändå mest intressant för den som har ett större kapital.

Och så till nästa populära sparform, ISK. Där tas skatt ut på pengar som står på kontot, t.ex. efter en såld aktie, trots att det inte ges någon ränta på kontot. Skatten är 0,42 procent på kapitalet. Värdet vid årets slut – om pengarna stått där hela året – är 98 590 kronor.

En slutsats blir att undvika att ha pengar stående och skvalpa på ISK för länge. Det kostar visserligen i skatt att sätta in pengarna igen, men bara på en fjärdedel av kapitalet. Så länge som pengarna står där kortare tid än ett halvår (kvartalsskiften räknas, inte dag för dag) är det ok, men helst inte längre.

Hur realräntan kommer att bli nästa år vet vi inte i dagsläget, men troligt är att inflationen kommer att överstiga inlåningsräntorna.

I min värld och mot bakgrund av exemplen här är det helt oförklarligt att regeringen höjde skatteuttaget på ISK och kapitalförsäkringar till i år. Ett starkt missgynnande av det riskfria sparandet.

Nå, varför står det så mycket pengar på konton utan ränta? En orsak finns antagligen att hämta i det sparande som äldre personer har. Många 80-plussare har länge sparat strävsamt och fått ihop ett kapital de är rädda om. De har förmodligen svårt att kunna agera rationellt på finansmarknaden, som också förutsätter datorer och mobiler. Pengarna blir stående.

En annan orsak kan röra ett sparande jag själv har. Med sparande i aktier i IPS, Individuellt pensionssparande i bank, kommer försäljningslikvider att hamna på kontot där. De pengarna går inte att tillfälligt ta ut. Ibland när vinster säkrats kan det bli en hel del pengar stående som senare ska användas för aktieköp eller inför pensionering. Men det här är nog inte en så vanlig sparform, IPS med depå. Mer vanligt är det med fondsparande, men även där behöver vinster säkras i räntesparande.

Sedan har vi väl alla en del pengar som rör de vardagliga utgifterna. Totalt sett blir det större summor. Men krångla med flytt fram och tillbaka varje månad är det förmodligen få som orkar och ger inte så många kronor i slutändan.

Vi lär få leva i lågräntemiljön ett bra tag till. Det finns en risk att då söka sig till högre risk. Se gärna över ditt räntesparande, men undvik placering du i normalt läge inte skulle göra.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.