Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Det är bakvända världen. Vi blir allt friskare men vi blir allt mer sjukskrivna. Och får vi rehabilitering för att snabbare komma tillbaka i arbete, leder det ofta till längre sjukskrivningar. Frågan är vilka insatser som behövs och vilka som är mest rättvisa och mest humana.

Det är i den färska ”Sjukskrivningarnas anatomi – en ESO rapport om drivkrafterna i sjukförsäkringssystemet” som det går att läsa om hur krångligt det är att komma till rätta med de höga sjukskrivningstalen och de långa sjukskrivningarna.

Egentligen borde det vara enkelt. Vi kan inte sjukskriva oss, även om vi ofta säger så. Det är en läkare som ska utfärda ett sjukintyg och det är försäkringskassan som godkänner sjukskrivningen. I alla fall när vi är sjuka mer än någon vecka.

Och det räcker inte med att känna sig sjuk. Det avgörande är om man har arbetsförmåga eller inte. Och det skiljer sig givetvis beroende på arbetsuppgifter. I vissa arbeten är en stukad fot inget problem, i andra fungerar det inte alls.

Men det finns fler faktorer som påverkar sjukskrivningarna, enligt ESO-rapporten. En är att vi alla är individer som upplever oss arbetsoförmögna på olika sätt. Det bekräftas också av att det finns områden där sjukskrivningar är vanligare än i andra områden, trots samma hälsa. Förklaringarna kan vara många, som värderingar och närhet till vård.

För att minska sjukskrivningarna föreslår forskarna fem åtgärder. En av dem är att ta tillbaka den omdebatterade bortre tidsgränsen vid 2,5 år som togs bort 1 februari. En annan åtgärd är att vara försiktig med rehab-insatser tidigt. Det finns ingen forskning som visar att de gör nytta, snarare pekar det på att det kan förlänga sjukskrivningen.

En tredje åtgärd är att ha villkor för läkarens rätt att utfärda sjukintyg. Den läkare som bryter mot regler eller sjukskriver mycket mer än andra ska kunna förlora sin rätt.

För det fjärde vill utredarna minska politikernas makt att gå in och göra förändringar och hellre låta Försäkringskassan skapa regler utifrån uppsatta mål. Frågan är om riksdagspartierna kan gå med på att bli mindre klåfingriga.

Den femte åtgärden är att lägga mer tryck på arbetsgivaren. Det ska löna sig både med förebyggande arbete och med att snabbare få tillbaka människor i arbete.

Här tror jag att utredarna närmar sig något riktigt viktigt. I dagens system kostar den sjukskrivne pengar för arbetsgivaren i två veckor. Därefter är det till och med möjligt att tjäna på att ersätta personen med en billigare vikarie eller ingen vikarie alls.

Det ryktas om kommuner som räknat på detta som ett sätt att spara pengar. Sant eller inte så ligger det en morot i systemet och som innebär att kostnaderna i förlängningen vältras över på oss alla. Betalar vi inte genom kommunalskatten så betalar vi genom skatten till staten. Nästa år väntas sjukskrivningarna kosta statskassan ungefär 80 miljarder.

Men nya regler måste också utformas på ett sådant sätt att det inte blir svårare för ”högriskpersoner” att få jobb.  En arbetsgivare tar alltid en risk genom att anställa någon. Därför får inte kostnaderna för sjukskrivningar bli för höga vare sig för arbetsgivarna eller för alla som är friska eller arbetsoförmögna.  Det kostar mer än bara pengar.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.