Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Det finns många idéer om vad som skulle kunna lösa problemen på bostadsmarknaden. Förslagen duggar tätt. Jag vill inte vara sämre och mitt förslag rör de äldre som bor i villor. Det är dags att tänka på bostäder som på aktier.

Tyvärr handlar de flesta förslagen om unga och barnfamiljer, grupper som ofta redan har det kärvt. Det gäller amorteringskrav, lånetak, krav på kontantinsats och sänkta ränteavdrag. De påverkar människor som behöver låna eller har höga bolån.

Samtidigt har flyttkarusellen mellan generationer i det närmaste stannat av.

En viktig förklaring är att det i stort sett inte går att räkna hem en flytt från en villa med låg belåning till en lägenhet, hyrd eller bostadsrätt.

Den som bor i en villa i dag betalar en fastighetsavgift med ett tak på 7 262 kr/år (2015), drygt 600 kronor i månaden. Dessutom tillkommer driftskostnader som kan variera, men sällan går över 5 000 kronor i månaden.  Den som bott längre i sitt hus har ofta mycket låga lån eller inga lån alls. De äldre villaägare jag pratat med har vanligtvis en boendekostnad för två på under 8 000 kronor i månaden.

Det kan jämföras med en nybyggd tvåa som i genomsnitt i hela landet kostar 8 000 kronor i hyra. I Stockholm är snittet 10 000 kronor. Göteborg och Malmö ligger också högt. Även om det blir en slant över från villaförsäljningen, så känns det sannolikt som ett sämre alternativ för många.

Paret i villa vill säkert ha lite större och får då räkna med ännu högre hyra. Väljer de istället bostadsrätten kan de få en lägre i månadsavgift. Men då är frågan vad de får för pengarna. En villa med fem-sex rum i närförort kostar ungefär som en trea i innerstaden. Dessutom ska de betala skatt på pengarna från huset. Det kan innebära att de behöver fylla på med ett bostadslån.

Det upplevs med andra ord som dyrt att flytta och därför bor många kvar.

Antalet äldreboenden har dessutom minskat med närmare en fjärdedel under 2000-talet och målet är att så många som möjligt ska kunna bo kvar med hemtjänstens hjälp.  Många stannar alltså i villor livet ut med allt vad det innebär av trappor, snöskottning, stora ytor att städa och underhållsarbete på hus och trädgård.

Det går också att få bostadstillägg för pensionär i egen, betald villa men den som säljer, flyttar till hyreslägenhet och har pengar på banken får (helt rimligt) inget bidrag.

En hel del är säkert glada över att kunna bo kvar i sina hus, men det finns också åtskilliga som hade hoppats på en bekvämare ålderdom.

Nu kommer jag, efter en lång inledning, fram till mitt förslag. Det handlar om beräkningen av inköpspriset på villan. En villa som är köpt före 1952 får ett inköpsvärde som är 1,5 gånger taxeringsvärdet detta år. Den som till exempel säljer ett hus som gått i generationer behöver alltså inte leta fram äldre köpekontrakt.

Vad händer om vi ändrar 1952 till 1972 eller 1982? Årtalet 1952 har funnits så länge jag kan minnas och det är dags att flytta gränsen framåt.

I utredningen Förenklade skatteregler för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag (SOU 2014:68) finns till och med förslaget med att ändra till 1996 för både kommersiella fastigheter och privatbostäder. Utredningen lämnades till regeringen för drygt ett år sedan och bereds fortfarande på finansdepartementet. Men en gissning är att en sådan kraftig förändring inte är att vänta i besparingstider. 20 år i samma villa är nog för kort tid och för dyrt.

De som bott sedan tiden före årtalen får en mindre vinst att skatta för. De får också i praktiken en viss kompensation för den inflation som varit under den tid de ägt huset. (Vi har tidigare haft vinstberäkningar som tagit hänsyn till inflationen.) Det gynnar 30-och 40-talisterna, generationer som redan, förenklat uttryckt, haft alla möjligheter på bostadsmarknaden.

Men förhoppningen är att det skulle göra flyttkalkylen lite mer attraktiv.  Kanske ge en liten skjuts åt flyttkarusellen.

Hur ska detta betalas? Först behövs en kalkyl över hur stort bortfallet kan bli. Sedan finns möjligheten att höja taket för fastighetsavgiften för att kompensera för bortfallet. Min gissning är att det kan handla om en eller två tusen per år. Det gör det lite dyrare att bo kvar i villan om den finns på en attraktiv ort. Det är en nackdel, men i skenet av andra åtgärder ändå relativt milt och det påverkar grupper som redan är inne på bostadsmarknaden.

Ett nytt år kan liknas vid schablonregeln vid aktiebeskattning. Aktier som ökat mycket i värde, ofta på grund av långt innehav, kan beskattas med ett ingångsvärde som är 20 procent av försäljningspriset. Det gör att skatten kan bli mindre än om det ursprungliga inköpspriset används. Lite pengar går förlorade för statskassan, men det kommer ändå in mer pengar än om aktierna aldrig säljs.

Får vi ett nytt år är det ett enkelt sätt att locka till att sälja. Då kommer det ändå in några pengar jämfört med om huset stannar i generation efter generation. Men ett förslag får inte ligga för länge. Det får inte heller vara ett år som ständigt flyttas framåt. De som har bott länge tjänar då på att vänta och det skulle bromsa flyttarna ytterligare.

Ett nytt år har också fördelen att det inte går att spekulera i. Köpt är köpt och det går inte att backa tiden.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.