Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Ränteavdraget är en ständigt aktuell fråga. I veckan kom en rapport från Bostadsrätterna som berättar att 14 procent av alla bolånetagare inte skulle ha råd att bo kvar om ränteavdragen slopades helt.

Samtidigt har OECD, IMF, EU-kommissionen och ledande ekonomer både i Sverige och internationellt under flera år påpekat riskerna med dagens avdrag. Och kanske är det just nu vi har det mest gyllene tillfället.

Ska något hända med ränteavdragen behöver det ske genom en bred uppgörelse och det är i dagsläget inte troligt. De högt belånade svenska hushållen kan nog koppla av tills vidare.

I dag är ränteavdraget 30 procent på ränteutgifter upp till 100 000 kronor och 21 procent däröver. Det innebär att vi själva bara betalar 70 procent av kostnaden för att få låna. Det innebär också att vi måste betala 30 procent av ränteinkomster och de flesta andra kapitalinkomster i skatt.

Internationellt sett är det en mycket hög skattesubvention av lån. Tillsammans med det faktum att de svenska hushållen är mycket högt belånade har det fått många internationella organ och ekonomer att under många år tala om de finansiella riskerna.

Det kan vara bra att stanna upp och fundera på hur mycket pengar vi pratar om. Här är några exempel:

Om ränteavdraget sänks från 30 procent till 25 procent innebär det att nettokostnaden för ett miljonlån med 1,5 procents ränta ökade med 63 kronor i månaden netto. Det är också ungefär lika mycket som en räntehöjning på 0,1 procentenheter skulle innebära.

Även om räntorna skulle stiga till 4 procent blir kostnaden låg, 167 kronor i månaden. Det är också ungefär lika mycket som en räntehöjning på 0,3 procentenheter skulle innebära.

Det troliga är dock att om vi får en sänkning av ränteavdraget kommer det att ske på samma sätt som i Danmark. Där sänks avdraget med en procentenhet per år. Därmed ökar kostnaden med en femtedel av vad jag räknat med i exemplen ovan.

Att helt slopa ränteavdragen från en dag till en annan är mycket osannolikt. Då skulle kostnaden bli sex gånger så stor som i exemplen ovan. Det är ändå intressant att läsa Bostadsrätternas studie. För det första är det förvånansvärt många som aldrig räknat på vad det skulle innebära för den egna ekonomin. 37 procent var inte ens medvetna om att det kan komma en nedtrappning.

Det genomsnittliga ränteavdraget skulle, enligt undersökningen, vara 7 090 kronor per hushåll och år om räntan var 4 procent. I dag ligger räntan på mindre än hälften, alltså någonstans kring 3 500 kronor eller cirka 300 kronor i månaden.

Det finns dock hushåll som har betydligt större lån och avdrag. Högsta beloppen finns vanligtvis bland höginkomsttagarna men det är de unga som har störst lån i förhållande till inkomst och därmed är mer sårbara.

40 procent av höginkomsttagarna i undersökningen uppger att de inte skulle påverkas av ett slopat ränteavdrag. Bland de yngre bostadsrättsinnehavarna är det bara 16 procent som inte skulle påverkas och 8 procent uppger att de inte skulle ha råd att bo kvar. Bland hela låginkomsttagargruppen är det 14 procent som uppger att de inte skulle ha råd att bo kvar om ränteavdragen slopades.

De allra flesta svarar dock att de skulle klara förändringen genom att dra ner på annat som resor och restaurangbesök, vardagskonsumtion eller sparande.

De svenska hushållens höga skulder är det främsta motivet till behovet av sänkt ränteavdrag. I det fall räntorna stiger och vi har stora skulder är risken stor för att vi sparar in på annat som i sin tur leder till sämre för företagen, högre arbetslöshet och därmed sämre för hela den svenska ekonomin. Ett annat argument är att det framför allt är höginkomsttagare och storstadsbor som får de största skattesubventionerna, i praktiken på andras bekostnad. Ett tredje argument som också brukar framhållas är att det kommer att bli allt dyrare för statskassan i takt med att räntorna stiger.

Fördelen med sänkt avdrag, som ekonomer pekar på, är att det är träffsäkert. Det skulle helt enkelt minska hushållens vilja att låna. Alternativet, som Riksbanken tidigare gjorde genom att hålla uppe räntan för att hushållens skuldberg inte ska växa, har nackdelen att det drabbar även företag som behöver låna och investera.

Men att sänka avdragsrätten anses vanligtvis politiskt svårt, även om tongångarna börjar svänga. En sänkning missgynnar högt belånade småbarnsfamiljer och de ställs mot förmögna som bland annat får sänkt skatt på stora aktieutdelningar. Att sänkt kapitalskatt skulle gynna aktieägandet bland småsparare och ge stimulans till att investera i företag är inte lika lätt att argumentera för. Och att sänka avdragsrätten utan motsvarande sänkt kapitalskatt är svårt att tänka sig.

En fördel med sänkt avdragsrätt är att den riktar sig mot alla lån till skillnad mot amorteringskrav och bolånetak och skuldkvotstak.

Det ger dessutom större effekt på dyra konsumtionslån än på förhållandevis billiga bolån.

Ett konsumtionslån på 300 000 kronor, med en låneränta på 20 procent, kostar med dagens avdragsrätt 3 500 kronor netto i månaden. Med sänkt avdragsrätt till 25 procent ökar månadskostnaden till 3 750 kronor, alltså 250 kronor mer i månaden. Det är mer än kostnadsökningen för bostadslånet på miljonen.

Och lån med ännu högre räntor blir givetvis ännu dyrare. Med andra ord en bra signal att jämföra räntor och undvika de dyraste lånen.

Det finns också varianter på sänkta ränteavdrag:

 •Ta bort avdragsrätten för konsumtionslån men inte bolån. Även om en del skulle låna på huset förThailandsresan så skulle det ändå signalera vad samhället vill subventionera och inte.

 •Sänka taket för 30-procentig avdragsrätt. Det går att sänka taket från 100 000 kronor i ränteutgifter till ett lägre belopp. Det går också att ta bort avdragsrätten på 21 procent på kostnader över 100 000 kronor. Det skulle dämpa viljan att ta stora lån men inte påverka de flesta bolånetagare.

 •En ännu längre övergångstid då ränteavdraget sänktes med 1 procentenhet vartannat år så att hushållen hann vänja sig och vet vad som kommer framöver.

Lägre ränteavdrag på nya lån men ingen förändring på lån som redan är tagna.

Faran med att de svenska hushållen fortsätter att öka på skuldberget är risken för att många till slut har större lån än de kan klara av, särskilt om räntorna stiger. De svenska hushållen brukar inte ha några problem med att betala sina räntor, hur höga de än varit. Så det är inte skulderna och räntorna i sig som är problemet. Och för många med små lån eller inga lån alls kan frågan kännas som något som inte berör.

Men det gör det i allra högsta grad. För när vi plikttroget kämpar med våra lån är risken stor att vi drar in på annat. Hushållens konsumtion faller och det drabbar hela ekonomin.

Det är också något som talar för att en försämrad avdragsrätt är fel att införa i en tid med låg tillväxt. Snarare är det viktigt att den inhemska efterfrågan hålls uppe. I Europa i dag, särskilt i de länder som har ekonomiska problem, sker en kraftig åtstramning för hushållen.

Men Sverige har i dag en av västvärldens högsta tillväxter och fallande arbetslöshet samtidigt som räntan är rekordlåg. Det talar för att vi just nu har det gyllene tillfället.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.