Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

På torsdag börjar Sveriges största sedelbyte genom tiderna. Det ser lekande lätt ut när Riksbanken beskriver bytet men frågan är vilket pris både företagare och konsumenter får betala. Och hur kommer de utländska turisterna att reagera?

I en första omgång är det ett antal sedlar som ska bytas ut. Under det kommande året ska 20-, 50- och 1 000-kronorssedlarna ersättas. I nästa fas är det 100- och 500-sedlarna. Då ska också de nya mynten komma. Alla mynt utom tiokronan byts ut.

Vi rekommenderas att byta in våra gamla sedlar genom att handla för dem. Det ställer stora krav på butiksinnehavare och andra som måste räkna och transportera eller låta transportera större belopp än vanligt. Mer arbete och större rånrisk. De blir tufft för alla, både anställda och företagare, inom handeln.

Antal sedlar blir också färre. Riksbanken räknar med att vi i allt större utsträckning kommer att handla med kort eller på annan elektronisk väg. Det är nog helt rätt.

Men det är märkligt att Riksbanken inte passar på att ta bort 1 000-kronorssedlarna. I en debatt jag deltog i för ett par år pekade dåvarande chefen för Stockholmspolisen Carin Götblad på att det är ”skurkarnas valuta”. Eftersom vi inte kan få ut 1 000-lappar i automater är det få svenskar som rör sig med 1 000-lappar och med Swish, Seqr och andra elektroniska transaktionsmöjligheter behöver vi inte hantera kontanter av stora belopp mellan privatpersoner. Inbytet av sedlar kommer också att innebära att en hel del ”skurkvaluta” kommer in och förstörs. Därför är det märkligt att Riksbanken vill fortsätta med dessa sedlar.

För bankerna blir det däremot en lättare affär att byta sedlar. Det är helt enkelt inte möjligt att gå in och byta en gammal sedel mot en ny. Det stoppar lagen om penningtvätt. Däremot kan vi sätta in pengar på kontot och gå ut till bankomaten och ta ut pengarna. Men givetvis kan vi bara sätta in pengar hos banker som fortfarande hanterar kontanter och de blir allt färre.

När vi får nya mynt nästa år kommer det att märkas. Enligt Riksbanken har varje svensk i genomsnitt 779 kronor i mynt som ligger och skramlar i spargrisar, syltburkar, skrivbordlådor och på andra ställen. Det blir många tunga transporter både för konsumenter och för handlare, som dessutom får ett omfattande arbete med att räkna mynt och stoppa dem i de rätta rören.

Alla myntautomater måste byggas om eller ersättas. Troligt är att många av dem tas bort. Bland annat finns det kommuner som redan nu beslutat att sluta med myntbetalning för parkering.

I helgen behövde jag stoppa in bagage i ett förvaringsskåp på Svenska Mässan i Göteborg. Tre femkronor krävdes. Kan inte påminna mig när jag hade tre femkronor senast i plånboken. Efter ett tag hade jag löst växlingsproblemet men frågan är hur det ser ut där om två år. Finns det smartare förvaring med elektronisk betalning eller finns det inga förvaringsskåp alls?

Och hur blir det för alla turister som kommer till Sverige med kontanter som de växlat till sig? Under semestern kring Medelhavet slogs jag av hur mycket som inte gick att betala med kort. Här kan vi vänta kulturkrockar som förhoppningsvis innebär att Sverige får ytterligare en attraktion i form av ”Land of Almost No Cash”. Det ställer krav på bra översättningar vid alla typer av betalningsautomater. Och då gäller det att våra bankomater och kortläsare accepterar ett av världens absolut största betalkort, kinesiska Union Pay. Det gör de inte idag.

Det finns många bra anledningar till att byta ut gamla sedlar och mynt. Men så enkelt som Riksbanken vill framställa det blir det nog inte.

Se även detta inslag om de nya sedlarna och mynten.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.