Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Riksbanken valde att låta reporäntan ligga kvar på -0,35 procent. Det innebär att vi fortsätter leva med en extremt låg ränta vilket många gläds åt. Men det är dags att vi får en igång mer forskning kring alla biverkningar räntemedicinen får på hushållen i form av ökade klyftor och sämre framtida pensioner.

Denna aggressiva räntepolitik som Riksbanken har fört i ett antal år har inte gett avsedd effekt. Inflationen är fortsatt i det närmaste obefintlig och svenska kronan är stark, eftersom det går bra för svensk ekonomi och vi har en god tillväxt, och inte försvagad som den borde bli av alla räntesänkningar. Främst beror det på alla andra länder som också agerat på liknande sätt och vill vinna pokalen för lägst värderad valuta och bäst förutsättningar för framtida inflation.

Men när alla är intensivt upptagna av denna globala tävling är det viktigt att stanna upp och också studera vilka biverkningarna kan bli och förhoppningsvis agera i tid. För det kommer alltid en ”dagenefter” då vi undrar varför vi inte såg vad som var på gång och var vi skulle hamna.

Hittills har vi mest kunnat glädja oss åt extremt låga boräntor under många år. Det har gjort att vi har kunnat använda pengarna till annat och framför allt har vi konsumerat allt mer. Det är säkert många som lånat på bostaden både till utlandsresor och till ny bil. Och värdet på bostaden bara stigit och stigit och stigit.

Men den låga räntan ställer också till många problem. En effekt är ökade klyftor. Den som har pengar och kan ta risk har kunnat se hur aktier, bostäder och andra reala tillgångar ökat kraftigt i värde. Den som bor i hyresrätt och har sina sparade pengar på bankkontot har istället fått se hyran öka kraftigt och sparslantarna stanna i växten. Den som hyr i andra hand är ännu värre ute. Detta är den absolut dyraste bostadsformen och det är de med de allra lägsta inkomsterna som vanligen hyr i andra hand.

Många tycker i dag att det inte är någon idé att spara när det inte blir någon ränta på banken. Även om de kunde, bygger de därför inte upp någon buffert för oförutsedda utgifter. Istället är det dyra låneformer som står till buds vid en dyr tandläkarräkning eller när datorn går sönder. Och då är det inga låga räntor längre. I Anna Hedborgs skuldutredning syntes tydligt hur klyftorna växer. De som har små marginaler och låga inkomster har en typ av lån med räntor på både tiotals och hundratals procent. De med goda inkomster och bra marginaler kan låna till en bråkdels ränta, ofta knappt över en procent.

Men det är inte bara pengarna i dag som påverkas. De pengar vi sparar för framtiden har små möjligheter att växa när placeringsregler för livbolagen gör att stora belopp måste placeras i obligationer. I dag är räntan ungefär en procent per år för en tioårig obligation. I takt med att äldre obligationer byts ut kommer därför avkastningen på obligationsportföljerna att sjunka.  Den som har ett tryggt och av regler skyddat sparande i en traditionell försäkring får alltså se sina pengar växa mindre, än de som har råd att ta risker på andra marknader. Det innebär också att bankerna i ännu högre utsträckning än i dag kan locka över sparare till sina fondförsäkringar där ansvaret ligger på den enskilde och skyddet är sämre än i en traditionell försäkring.

Och det finns säkert fler områden där vi kan vänta olika biverkningar av den extremt låga reporäntan.

Så i dag, när vi kan glädjas åt fortsatt låga boräntor, bör vi fundera på hur plågsam baksmällan blir när köpfesten är över. Riksbanken kommer att försvara sig med att man gjorde vad som förväntades utifrån uppdraget och politikerna hänvisar till att det var global politik och att vi trots allt höll det gamla inflationsspöket i schack. Vi får därför hoppas att forskarna tar tag i frågorna och väcker dem med aktuella analyser av de framtida effekterna.

Och alla vi andra, som gör så gott vi kan med vårt arbete, vårt boende och vårt sparande, bör stanna upp och fundera över vilket pris vi får betala i framtiden för att vi levt under så många år med kris-/glädjeränta. Att priset blir högt råder det nog ingen tvekan om.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.