Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Tycker du att det är svårt att få grepp om din pension? Då är du inte ensam. Många olika avtal och ändringar genom åren har inneburit att de flesta har en mängd olika pensionsdelar. Det gör det svårt att få ett samlat grepp, även om minpension.se underlättar. Och det är svårt veta hur man ska hantera de olika delarna. Både vad gäller uttag och förvaltning.

Allmänna pensionen som beslutades om 1994 har ett omfattande regelverk, men är i grunden rätt rak och enkelt uppbyggd. När du har en inkomst av tjänst får du pengar avsatta till din pension. Raka rör brukar man tala om. Det gäller oavsett ålder när du tjänar in pengarna och med en hygglig uppräkning under intjänandetiden. Det lönar sig alltså att jobba, för pensionens skull. En bra drivkraft för arbete.

Men hur ser det egentligen ut med drivkrafterna i vårt allmänna pensionssystem? Hur blir det i slutändan?

Det finns en lägsta nivå som man kan få fullt ut om man bott 40 år eller mer i Sverige, garantipensionen. Den brukar förkortas GARP. För den som är född 1938 eller senare ligger den på 7 863 kronor i månaden i år. Den som har arbetat med högsta pensionsgrundande inkomst under många år kan komma upp i en pension på cirka 17 000 kronor. Så mycket mer kan det inte bli, räknat på uttag vid 65 års ålder. Det finns ju ett tak för avsättningar för pension.

En skillnad på mer än 9 100 kronor i inkomst varje månad låter som en bra skillnad och drivkraft. Men bruttoinkomsten säger inte allt. Efter skatt och bostadstillägg minskar skillnaden drastiskt. Och skillnaden har minskat de senaste åren då skatten på de lägsta pensionerna sänkts och bostadstillägget höjts.

Bostadstillägget har sina begränsningar. Det gäller för boendekostnader på högst 5 000 kronor per månad. En nivå som inte förändrats på länge. Och bostadstillägget inkomstprövas, även med hänsyn till tillgångssidan. Värden över 100 000 kronor i sparkapital och fritidshus påverkar storleken på bidraget. Gränsen har legat stilla i många år. Först måste man alltså använda upp det mesta av sina egna besparingar. Sedan är möjligheten att få bidrag större.

Säg nu att två ensamstående personer bor i varsin lägenhet med en hyra på 5 000 kronor. Den ena har GARP på grundnivån. Den andra har en pension på 17 000 kronor, det vill säga 116 procents högre inkomst. Mer än dubbelt så mycket. Båda har faktiskt rätt till bostadstillägg, förutsatt att tillgångarna inte minskar bidraget. Personen med 17 000 kronor i pension (här räknat på enbart allmän pension) har rätt till 152 kronor i månaden i bostadstillägg. Den med GARP kan få 5 090 kronor i månaden.

Av skillnaden i bruttoinkomst på 9 100 kronor återstår nu bara cirka 1 200 kronor, 13 240 kronor jämfört med 12 010 kronor. Disponibel inkomst är nu enbart 10 procent högre. Vårt pensionssystem är väldigt utjämnande.

Sedan 2014 har denna skillnad minskat med 160 kronor i månaden. Alltså några steg mot ännu mer utjämning. Åtgärder för att pensionärer ska ha en inkomst att klara sig på är sympatiska. Men varför har vi ett pensionssystem med så snårigt regelverk när det egentligen inte ger mer i slutändan? För även om grunden är enkel finns en mängd regler, för föräldraskap, för avräkning av GARP mot inkomstpension, för balansering osv, som man ändå måste känna till. Hade det varit mer klokt med en grundpension för alla, som reducerats beroende på antal inkomstår mellan 16 och 75? Enklare att kommunicera, billigare att administrera. Nu är det inte allmänna pensionen utan tjänstepensionen som gör arbetsresan värd.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.