Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

I Sverige förhandlas lönenivåerna fram av arbetsmarknadens parter. Politiker är inte involverade i att lagstifta om lägstalöner, vilket är fallet i många andra länder. Det finns också en konsensus här i landet om att bibehålla dagens system.

Nu sticker Konjunkturinstitutet (KI) ut hakan och menar att lägstalönerna borde vara lägre. Det är personer med låg utbildning eller de som nyligen kommit till Sverige som har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Och då är arbetskraftskostnaden hög och utgör en tröskel för dem. Detta är således en uppmaning till framförallt fackförbunden att tänka om.

I vår kommer många löneavtal att förhandlas om och vilken nivå de landar på får betydelse. Om löneökningarna blir för höga och produktiviteten inte går upp i samma utsträckning kan svenska exportföretag tappa i konkurrenskraft, samtidigt som det kan leda till färre anställningar. Om löneökningarna blir för låga får konjunkturen alltför svag draghjälp av hushållens konsumtion.

Konjunkturinstitutet, KI, presenterade igår sin rapport om lönebildning. Där går man först igenom förutsättningarna på ett makroplan. Tillväxten i Sverige bedömer man bli god, i genomsnitt nära 3 procent per år i år och de kommande två åren. Arbetslösheten skulle då landa på strax under 7 procent, där man bedömer att jämviktsnivån befinner sig.

Problemet med svensk ekonomi som lyfts upp i rapporten är att produktivitetsökningen är på så pass låg nivå och har varit så en längre tid, sedan 2007. Inte heller de närmsta åren tror man att den kommer att förbättras. För perioden fram till och med 2019 bedömer man att den blir 1,5 procent per år. Att jämföra med 2,7 procent i genomsnitt under åren 1980 till 2006. Det medför att reallönerna inte kan stiga hur mycket som helst.

Intressant är genomgången av hur löner och penningpolitik påverkar sysselsättning och jämviktsarbetslöshet. Om man vill få ned arbetslöshetsnivån skulle en längre period med återhållsamma löneökningar vara en väg att gå. Men det behöver matchas med en expansiv penningpolitik så att företagen kan utöka sin verksamhet.

Nu går det inte att åstadkomma så mycket mer av expansiv penningpolitik menar KI. I stället skulle mycket låga löneökningar kunna resultera i högre arbetslöshet, då efterfrågan i samhället sjunker. Låga löneökningar skulle dessutom kunna påverka inflationsförväntningarna, det som Riksbanken gör allt för att höja.

KI menar att det är viktigt att Riksbanken håller fast vid inflationsmålet om 2 procents inflation och bedömer att det uppnås de närmsta åren. Samt att arbetsmarknadens parter utgår från att det blir så. Orsaken till att målet nås är förstärkningen av konjunkturen. Riskerna de ser utgörs av händelser som att tillväxtländernas utveckling blir sämre och att det sprider sig till vår världsdel eller att bostadspriserna här i landet skulle falla.

Slutligen, hur mycket tror KI att arbetskraftskostnaderna ökar framöver? I genomsnitt under åren 2016-2019 skulle de öka med 3,2 procent per år, lite långsammare än de historiskt gjort.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.