Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Hushållens skulder fortsätter att öka men i något lägre takt. Det visar färsk finansmarknadsstatistik. Men i statistiken saknas hushållens dolda skulder. Ingen vet hur stort det totala skuldberget är.

Hushållens lån hos banker och andra finansinstitut hade i augusti en årlig tillväxttakt på 7,5 procent. Det är 0,1 procentenheter lägre än i juli. Möjligen är det den första mätbara effekten av amorteringskravet.

Totalt uppgår dessa lån till 3 453 miljarder. Det är 239 miljarder mer än vid samma tid förra året. Som jämförelse kan vi ta hela statsbudgeten som är på ungefär 2 000 miljarder.

Men det är tyvärr inte alla lån som hushållen har. Det kan till exempel finnas uppskov från tidigare bostadsförsäljningar. Fullt uppskov i dag innebär en skatteskuld på 319 000 kronor. Är uppskoven från tiden innan vi fick tak kan de vara högre. Nu vill regeringen i sin budget att vi skuldsätter oss ännu mer. Taket tas bort under fyra år och dessutom ska den som köper en billigare bostad få ett större uppskov än tidigare.

När vi talar om risker med hushållens stora skuldberg vill regeringen alltså att vi lånar mer – inte i banken men väl hos staten. I praktiken blir den uppskjutna skatten ett dyrt men amorteringsfritt topplån. Den som kan få större uppskov kan också handla en ny bostad för fler kronor så i praktiken eldar förslaget på både bolån och bostadspriser.

I dag är det ekonomiskt klokt för de allra flesta att ta ett billigt bolån för att lösa det dyra uppskovet. Uppskovsskatten motsvarar en låneränta på 3,25 procent och bolånet ungefär hälften.

Men i finansmarknadsstatistiken blir det bokfört som att hushållet ökar sin skuld. Ett ekonomiskt sunt beteende blir i statistiken en ökad risk.

Vi har också latenta skulder i våra privata pensionsförsäkringar. Det vi en gång i tiden fick göra avdrag för ska vi, vid utbetalning, betala inkomstskatt på. Syftet är givetvis att vi ska jämna ut inkomsterna över åren och få en bättre ålderdom. Men när vi läser det årliga beskedet gäller det att räkna bort skatten som kan vara uppåt 60 procent beroende på hur höga andra pensioner och arbetsinkomster är. Sparar vi däremot med skattade pengar som i en kapitalförsäkring eller investeringssparkonto får vi ut alla kronorna (men kapitalet naggas av en liten, årlig avkastningsskatt).

Riksrevisionen kritiserade redan 2009 (RiR 2009:3) att det var så stora belopp av uppskjuten skatt både för bostadsförsäljningar och för avdragsgillt pensionssparande. ”I takt med den ökade internationaliseringen ökar risken för att de utestående skatterna inte betalas”, skriver Riksrevisionen i sin rapport. Riksrevisionen påtalade också risken för den enskilde med uppskov eftersom skattesatsen kan ändras. Och det har den gjort under åren, från 15 till 20 till 22 procent.

Det avdragsgilla pensionssparandet har tagits bort för de allra flesta. De med enskilda firmor och de som saknar tjänstepension i sin anställning kan fortfarande spara på detta sätt. Tyvärr kom regeringen inte heller denna gång med någon ny form av sparstimulans. Att öppna för kapitalpensionen hade varit fullt möjligt. Kapitalpension är som en kapitalförsäkring men med lägre avkastningsskatt mot att pengarna inte rörs förrän vid en viss ålder. Den sparformen försvann för att det gick att med den undandra sig förmögenhetsskatt men nu är den skatten borta.

Det finns ännu fler skulder som är okända. Vi mäter tillgångar i olika placeringar som bostäder, aktier och andra placeringar, tidigare i förmögenhetsdeklarationen och nu i olika sparbarometrar. Men skulle ett hushåll realisera tillgången går en del bort i skatt. Det är också en latent skatteskuld. Hur stor den är har, vad jag vet, ingen försökt att räkna ut.

I en kreditupplysning saknas också skulder som CSN-lån och skulder till kronofogden som ännu inte gått till utmätning. En stor del av skulderna hos Kronofogden är obetalda underhåll, parkeringsböter och liknande samt bidrag som ska betalas tillbaka för att inkomstuppgifterna varit felaktiga.

Hur farligt är det då att hushållen har så stora skulder. I makroekonomiskt perspektiv är det ett problem om kostnaderna för lånen stiger så mycket att hushållen drar ner på annan konsumtion. Därför är fokus så stort på bolån.

Men för den enskilde är det blancolånen, återbetalning av bidrag och andra i belopp ofta mindre lån som kan krascha hela ekonomin. Detta visade Anna Hedborg mycket förtjänstfullt i sin skuldutredning (SOU 2013:78).

Hittills har de politiska åtgärderna varit fokuserade på bolån, som lånetak och amorteringskrav. Men frågan är om det inte behövs en bättre kartläggning av hushållens totala skuldbörda och möjliga sårbarhet.

Ett enda förslag i budgeten går i den riktningen. Månadsrapportering av löner från arbetsgivaren ökar möjligheterna betydligt för att det bidrag som betalas ut stämmer med de verkliga inkomsterna.

 

SE ÄVEN: Så påverkas du av de dolda skatterna

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.