Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Att diskutera pengar med partnern är knappast en aktivitet man längtar efter. Speciellt inte när man står inför att flytta ihop.

Men att vara medveten om vad pengar står för hos den andre och att kunna hantera dessa stämningssänkande frågor kan ändå bädda för ett lyckligare och lugnare liv tillsammans.

Inte sällan hör jag bland par som separerat att synen på pengar skiljer sig starkt åt. Nu läser jag i DI om en studie som Bloomberg presenterat. Forskningsresultaten visar att personer med ungefär lika kreditvärdighet tenderar att bli ihop och att ju högre kreditvärdigheten är desto längre verkar förhållandet räcka.

Men när ekonomin skiljer sig stort åt mellan parterna ökar sannolikheten för separation. Forskarna, Jane Dokko, Geng Li och Jessica Hayes, har tittat på par som flyttat ihop och bott minst ett år tillsammans och poängterar att de inte tittat på orsak-verkan, bara sett att faktorerna samvarierar.

I senaste Välfärd, SCB’s tidskrift (nr 3 2015), lyfter statistikerna upp siffror kring ekonomin hos separerade föräldrar. Separationsrisken är i dag högre än tidigare om mamman har en relativt låg inkomst, skriver man. Förr var det inte självklart att mamman hade en egen arbetsinkomst och då hade kvinnor som separerat en högre inkomst.

Jag uttyder det som att idag kan alltså även en kvinna med relativt låg inkomst skilja sig. Det är till och med så att det är vanligare att barn som är mantalsskrivna hos sin mamma har en mamma med låg inkomstnivå. Samtidigt har 30 procent av barnen som är folkbokförda hos sin mamma en pappa med låg inkomst. Detta är större andelar än bland dem som bor med båda sina föräldrar.

Detta påminner mig om en statlig utredning jag granskade i slutet av 90-talet. Där framkom att, allt annat lika, både inkomster och tillgångar var lägre hos par som separerat än bland par som bott ihop. Självklart går det inte att säga något om orsak och verkan, men det är tänkvärt. Det är inte svårt att föreställa sig att bråk om pengar i en knapp ekonomi förekommer.

En ofta framförd tes är att oavsett hur mycket pengar man har att röra sig med så måste man prioritera vad man ska göra med dem. Det för mig in på våra förväntningar och vad vi upplever som bra liv. Ja, vad gör oss lyckliga? Doktorn i historia, Yuval Noah Harari, skriver i sin eminenta bok Sapiens om undersökningar där folk får skatta sitt välbefinnande. I dem framkommer att de med högre inkomster i genomsnitt skattar sitt välbefinnande något högre än dem med lägre inkomster. Men bara till en viss gräns. En låginkomsttagare som vinner en större summa pengar höjer förmodligen sitt välbefinnande mer och under längre tid än en höginkomsttagare.

Samtidigt verkar familj och socialt liv betyda mer för vår lycka. Och det som Harari finner som det viktigaste rönet är att det vi förväntar oss har stor betydelse. Om vi jämför vad vi får eller har med det vi önskat få och detta skiljer sig markant åt blir vi nöjda eller missnöjda.

Sådana här undersökningar görs av samhällsvetare. Harari tar med något tänkvärt: biologer har en annan syn på välbefinnande. Det är bara biokemin som vi framförallt styrs av. Inga prylar eller pengar i världen gör oss lyckliga, bara de behagliga förnimmelser vi får i kroppen. Och detta är i så fall historie- och välståndslöst.

I dagens samhälle är pengar lättillgängliga, konsumtion symbolbärare av lycka och vi har lätt att ständigt jämföra oss med andra. Kanske har vi svårt att finna oss i vår situation och gärna vill söka oss till grannens grönare gräs? Då kan det vara välgörande att av och till göra en genomgång av vad vi har, vad vi vill och hur vi når dit. För att möjliggöra högre välbefinnande och bibehållen relation.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.