Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

Examen, dop, bröllop och födelsedag innebär glada och lyckliga tillställningar. Men de innebär också att vi ger presenter. En gåva ska ges med glädje men ofta är känslan istället att vi känner osäkerhet och oro för att inte ge tillräckligt fin present med risk för att verka snåla.  

Min gamla faster ville alltid veta vad en present hon fått hade kostat. Ville givare inte svara gick hon vidare och försökte få någon annan att uppskatta gåvans värde. Det satt djupt rotat i henne att en gåva hon fått ska motsvaras av en gåva i framtiden till givaren som är något mer värd. Samma inställning har för övrigt forskarnörden Sheldon Cooper i TV-serien ”The Big Bang Theory”. Presenter ger honom bara ångest och ingen glädje.

Ibland kan mottagarens krav vara för stora. När två vänner från universitetstiden gifte sig hade de en mycket detaljerad önskelista, i stort sett artikelnummer på varje önskad pryl. Vi vänner sparkade bakut och köpte 13 brödrostar på NK. Det första paketet gillades, det andra förbryllade och det tredje fick en av dem att sura men en av fäderna att gapskratta. Givetvis hade vi ordnat bytesrätt för alla brödrostar och de kunde köpa sig något av det de önskat sig.

Att samla till en present är inte heller lätt. Någon är tapper och ska se till att alla betalar och att presenten köps in. Ofta är det en hel del arbete innan allt är klart.

Och hur kostnaderna ska delas kan också diskuteras. En undersökning från Nordea från 2011 visar att en singel lägger nästan lika mycket på presenter som ett par. Ta till exempel två döttrar och en svärson som tillsammans ska ge en gåva till kvinnornas föräldrar och alla tre stå på gratulationskortet. Då förväntas den ogifta systern att betala hälften och inte en tredjedel, trots att de alla tre har inkomster. Hon drar sig för att protestera för hon är rädd för att verka ogin och vill inte ställa till bråk. Jag har testat frågan på många, både par och singlar. Och i stort sett alltid förutsätter paret att de ska betala hälften och inte två tredjedelar. För det mesta handlar det bara om att de inte sett på frågan på detta sätt. Om jag presenterar det utifrån antal inkomster och antal namn på kortet så brukar de allra flesta ändra sig snabbt och tycka att alla tre ska betala lika mycket. De hade bara inte sett frågan så…

Ett annat problem en barnpsykolog berättat om är konkurrerande mor- och farföräldrar. Och det är sällan bara fyra personer i den konkurrensen utan nya partners ska också slåss om det lilla barnets gunst. Psykologen hade en önskan – att de äldre pratade sig samman och tog det lugnt med saker. Ett litet barn behöver inte så mycket och för föräldrarna kan det vara mer uppskattat med en liten slant på barnets sparkonto. Mor- och farföräldrar har för övrigt blivit allt sämre på att ge sparpengar till sina barnbarn. Det visade en undersökning jag gjorde för några år sedan. Förklaringen är kanske att det inte syns lika väl inför andra vuxna som en gigantisk gunghäst.

Det går att hålla kostnaden för presenter nere utan att verka ogin. Den stressade kanske gläds mest över något hemlagat, den ohändige av några timmars hjälp med huset och de med många barn kan uppskatta om någon tar med barnen på en utflykt. Allt fler som gifter sig, och redan har två fullt utrustade hem, önskar istället ett bidrag till en välgörenhetsorganisation.  

Egentligen bör presenter handla mycket mer om fantasi och omtanke om mottagaren än om pengar. Mer om tanken än om gåvans värde. För är det inte det vi brukar säga? ”Det är tanken som räknas.”

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.