Din webbläsare stödjs ej längre, uppdatera din webbläsare för att webbplatsen ska visas korrekt. Uppdatera min webbläsare nu

I år är det 25 år sedan den stora skattereformen genomfördes. På kort tid ändrades många förutsättningar för den privata ekonomin. Ibland är det bra att påminna sig om hur fort förändringar kan ske – om bara viljan finns.

Det finns både återvändare, förbättrare och förnyare i debatten. Men frågan är om det finns tillräckligt modiga politiker som vågar samarbeta och ta de stora greppen. Troligen blir det mer av områdesvisa justeringar. Vi väntar just nu på resultaten av de bostadspolitiska samtalen som kanske kan ge ändringar i avdragsrätten för räntor, sänkt kapitalvinstskatt vid bostadsförsäljningar, ändrad fastighetsbeskattning och ändrad beskattning av uppskov. Det enda som det verkar finnas enighet kring är att dagens skatteregler skapar inlåsningar och minskar rörligheten på bostadsmarknaden.

Men så stora förändringar som i den stora skattereformen, Århundradets skattereform som den också kallades, ska vi nog inte förvänta oss. Då var det mycket som hände.
Då delades det på arbetsinkomster och kapitalinkomster. Ränteavdragen, som tidigare skett på toppen av inkomsten med uppåt 80 procent, blev i ett slag 30 procent för alla. Samtidigt blev kapitalskatten platt och 30 procent för det mesta.

Fördelarna med de omfattande räntebidragen till bostadsombyggnader försvann över en natt och många bostadsrättsföreningar fick kraftigt ökade kostnader. När sedan fastighetskrisen kom strax efter var det många, framför allt unga, föreningar som gick omkull.

På arbetsinkomstsidan fick vi två skattenivåer. 30 procent för de allra flesta i form av kommunalskatt och 50 procent för dem som också fick betala statlig skatt. Tanken var att bara 15 procent av löntagarna skulle betala statlig skatt. Sedan dess har vi fått den ”tillfälliga” värnskatten som gett ytterligare en nivå, kommunalskatterna har höjts och i dag är den högsta marginalskatten inte 50 utan kring 60 procent. Dessutom tricksas det gång på gång med nivån för statlig skatt och i dag är det betydligt fler än 15 procent som betalar statlig skatt.
Sedan skattereformen har vi också fått jobbskatteavdrag och sänkningar av skatten på pensionsinkomster för alla som fyllt 66 år. Tanken med lika skatt haltar betänkligt när det i dag är de arbetslösa och sjukskrivna som har de högsta skatterna.

Ibland är det dock bra att göra undantag från likheten och ge skatterabatter. Ett sådant exempel är rot och rut som väsentligt har minskat svartjobben. Vi har också fått en allt bättre skattemoral sedan 80-talet och Skatteverket toppar ofta listan över populära myndigheter. Men vi får inte glömma att förtroende är svårt att vinna och lätt att förlora.

Totalt har över 500 justeringar gjorts sedan 1991. Här är några av de viktigaste:

1995 Värnskatten infördes
2005/07 Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten avskaffades
2007/08 Rot- och rutavdraget infördes
2007-2014 Jobbskatteavdragen infördes i fem steg
2008 Fastighetsskatten avskaffades och ersattes av låg kommunal fastighetsavgift
2008 Uppskovsskatten infördes och skatten på kapitalvinst bostadsförsäljning höjdes till 22 procent
2012 Investeringssparkontot infördes

Dessutom har arbetsgivaravgifterna förändrats ett flertal gånger med ändrade skattesatser för bland annat unga, äldre och personer som står långt från arbetsmarknaden. 3:12-reglerna för ägarledda företag har också ändrats då och då.
Frågan är om det är möjligt att göra några stora förändringar framöver av samma dignitet som de i skattereformen. Samtidigt är det bra att påminna sig om att när något sker – då kan det gå snabbt och det kan få stor betydelse för våra plånböcker.

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.