Nu har många fullt upp med att rusta sina fritidshus. Äger man sommarstugan gemensamt måste man hantera olika viljor och ekonomi. Hur äger man tillsammans så att det blir bra?

I Sverige finns drygt en halv miljon fritidshus. Enligt en undersökning som SBAB gjorde för ett par år sedan visar det sig att ungefär var sjunde person i landet äger fritidshus, men att nästan var tredje svensk ändå har tillgång till ett. Sannolikt är det föräldrar som äger och barn och andra släktingar som har möjlighet att utnyttja stugan.

Med åren sprids ägandet när barnen ärver föräldrarna. Det är inte ovanligt att man vill behålla den plats som är förknippad med många ljusa sommarminnen. Men att som syskon äga fritidshuset gemensamt kräver att man är öppen för varandras önskemål och även skriver ned hur man ska hantera olika situationer.

Utgångspunkterna varierar säkert mycket. Kan alla vara på plats samtidigt? Om inte, då behöver vistelsetiden regleras på något sätt. Kan alla vara delaktiga i underhållsarbetet? Om inte, ska man betala för att leja någon i stället? Ska alla godkänna förändringar eller ska majoriteten bestämma? Hur ska räkningar och utlägg tas omhand?

En av de viktigare sakerna att diskutera är om bara ägarna ska vara med och påverka beslut. En del makar och sambor utövar stor makt, som kan bli svår att hantera för den som är svagare att driva sin linje. Samtidigt blir makar och sambor oftast ändå involverade i underhållsarbete och ekonomi och kan säkert känna mer entusiasm om de får vara med och bestämma.

Det finns en lag om samägande som gäller all egendom, även fritidshus. Den säger att samtliga ägare, men bara ägarna, ska vara överens om förändringar. Även när det gäller ett så stort beslut som att sälja fastigheten. Om en vill sälja sin andel måste de andra gå med på det, men att sälja en del av en fastighet till utomstående är närmast omöjligt. Det innebär i praktiken att om inte övriga syskon, delägare eller annan i familjen kan eller vill köpa den andelen så måste hela fastigheten säljas. Det är då bättre att gå via vanlig försäljning än att som osams gå vidare till offentlig auktion.

Lagen säger alltså att alla ska vara överens om skötseln. När det är något väldigt akut som ska åtgärdas kan man frångå detta. Om ägarna är mer bestående oeniga måste en god man utses för skötseln och eventuell försäljning. Det kostar och är sällan till gagn för någon. Men det går att avtala bort lagens regler genom ett samäganderättsavtal.

Ett sådant avtal är vettigt att ha, framförallt när man behöver reglera vistelsetid och möjlighet att låna ut till annan. Muntliga överenskommelser gäller förstås också, men bra är att få ned det i ett skrivet avtal. Det som ska formuleras på pränt blir oftast mer tydligt och dessutom lättare att ha som bevis.

Ett samäganderättsavtal kan också innehålla frågor om hur ekonomin ska skötas och vem som ska ta på sig ansvaret för att göra den ekonomiska planeringen och betala räkningarna. Det förenklar mycket att ha ett gemensamt bankkonto dit ägarna överför pengar för underhåll och nyinköp.

I vår familj äger vi ett fritidshus tillsammans. Var och en av oss för över en summa varje månad för att täcka fasta driftskostnader och underhåll. Dessutom betalar vi en summa per vistelsedag för de rörliga driftskostnaderna. Det är ett sätt att dela på utgifterna. Ett annat är att alla betalar lika mycket oavsett vistelsetid.

Sedan kan det vara bra att från början sätta av en större summa som buffert för underhåll och nyanskaffningar. Som förälder kan man förekomma svårigheter genom att man reserverar en summa för underhåll, t.ex. i form av en gåva till barnen. Pengarna kan sättas in på ett konto som de disponerar gemensamt.

Att ha möjlighet att vistas i en sommarstuga utan att själv behöva ta hela kostnaden och underhållet är ett smart sätt att äga – så länge man är överens. Det kan ofta vara en fråga om inställning. Kan man se det som en fantastisk chans man annars skulle stå utan så är det lättare att ha överseende med att vi är olika och vill olika mycket med vårt ägande.

Några tips om vad som kan skrivas in i ett samäganderättsavtal:

  • Hur ofta ska ni samlas för att ha ett ”husråd”?
  • Hur ska beslut fattas? Kan vara olika för olika typer av beslut.
  • Vilken standard är huset tänkt att hålla?
  • Vad förväntas av ägarna i form av arbete?
  • Hur mycket pengar ska ni sätta av för ägandet?
  • Vem ska ta hand om ekonomin?
  • Vad ska försäkringen ska omfatta?
  • Hur ska ni fördela vistelsetid?
  • Ska det vara möjligt att låna eller hyra ut fritidshuset?
  • Vad ska göras om en vill dra sig ur?
  • Hur ska värdering av fastigheten då gå till?

Gör gärna en plan för vilka åtgärder som behöver göras, när de ska ske i tiden och vem som ansvarar för dem. Då är det lättare för alla att planera för dem och vara införstådda med förväntningarna.

För att förhindra osämja och tvister är det alltså bra att skriva ett samäganderättsavtal. Men då är det klokt att lägga några tusenlappar på att få det formulerat efter era behov av en jurist. Annars kan det vara så att ni missar något viktigt och ändå hamnar i oenighet och splittring.

Glöm sedan inte att skriva in i testamenten att fritidshuset ska ärvas av barnen och vara deras enskilda egendom. Som förälder kan ni också förekomma problem genom att hjälpa till att ordna med ett samäganderättsavtal. Det vill säga, om ni vill att sommarstugan ska gå vidare i generationer inom familjen.

 

Missa inte senaste nyheterna!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få dagens sammanfattning inom ekonomi och finans.