”Risken för inbördeskrig långt ifrån över”

Välkomna till vår sändning med anledning av förhandlingarna mellan Grekland och långivarna.

Den grekiska regeringen anser att det inte behövs fler reformer–

–vilket långivarna med stor sannolikhet inte håller med om.

Jag har med mig John Göransson, omvärldsanalytiker på PR–byrån Narva–

–och greklandskännare. Välkommen, John.

Vi börjar med reformfrågan. Varför anser den grekiska regeringen att fler reformer inte behövs?

Den grekiska regeringen anser nog så mycket som den måste anse–

–för att ha en parlamentarisk majoritet med sig.

Vad regeringen är rädd för är ju var nånstans gränsen för den egna vänsterflygeln i partiet går.

Hur många mandat man kan tappa innan man förlorar den parlamentariska majoriteten.

Det är det förhandlingarna handlar om.

Det handlar alltså om inrikespolitik?

Nu är det nog bara inrikespolitik, ja.

Ett av de områden som både IVF och EU–kommissionen har pekat ut–

–som är i stort behov av reformer är ju arbetsmarknaden.

Men den grekiska regeringen vill ju i stället riva upp de reformer som redan har genomförts.

Det känns som om man står väldigt långt ifrån varandra i detta.

Regeringen började efter valsegern i början på året med att riva upp en mängd–

–av de åtstramningsåtgärder som den förra regeringen hade gått med på.

Om man tittar på förslaget som man i dag förhandlar utifrån–

–så är det i princip en blåkopia på vad Nea Dimokratia gick med på en gång i tiden.

Det är alltså det gamla högerpartiet.

Ja, den förra, borgerliga regeringen.

Om man ska gå med på att släppa till 80 miljarder euro till så vill man se mer.

Det låter som om den grekiska regeringen i praktiken inte kan gå med på det–

–eftersom man då riskerar att förlora regeringsunderlaget.

Man kommer nog ändå att göra det. Jag tror det.

Det finns ungefär 55 ledamöter i den här vänstra flanken i Syriza.

Om alla de röstar emot så räcker inte det för att förstöra majoriteten för Tsipras.

Men om han skulle släppa kanske ytterligare tio mandat–

–så skulle det finnas en risk. Det är nog det man håller på och prövar.

Men det är ju väldigt märkligt i det stora hela.

Grekerna kräver ju skuldavskrivningar och inte så omfattande reformer som långivarna kräver.

Att ge dem skuldavskrivningar i dag förefaller ju helt uteslutet.

Man gjorde ju det redan 2012, vilket är bortglömt i dag.

Det gjorde bara att man började slösa igen och pengarna försvann.

Jag tror att Grekland behöver skuldnedskrivningar.

Problemet är att det inte finns nåt regelverk inom EMU som tillåter det i dag.

Det glömmer man gärna bort. Grekerna vill inte lyssna när man säger att det enda sättet–

–att skriva ner skulderna hade varit grexit.

Det hade så att säga "legalt" medgett en skuldnedskrivning.

Så de får stå ut med det här nu, helt enkelt.

Men nån gång i framtiden kanske man gör om reglerna, för det behövs nog.

Själv ser jag det som helt nödvändigt–

–men jag misstänker att framför allt Tyskland vill statuera exempel här i början–

–och visa: Ni får ingenting gratis.

Det som hände när regeringen utlyste folkomröstning–

–var att övriga EMU fullständigt tappade förtroendet för Grekland–

–som medlem i eurosamarbetet.

Det förtroendet är hårt skadat och måste byggas upp igen–

–innan man kan börja prata om skuldnedskrivningar.

Fast problemet är att grekerna först måste ordna upp sina interna förhållanden.

Som jag upplever det blir ju den grekiska inrikespolitiken allt märkligare.

I går avslöjades ju planer på nåt som mer eller mindre liknade en statskupp–

–ledd av bl.a. förre finansministern Varoufakis och energiministern–

–där det ingick att man bisarrt nog skulle gripa centralbankschefen och avsätta honom–

–och lägga vantarna på valutareserven. Vad hade hänt om man hade lyckats med det?

Det är omöjligt att spekulera i vad som hade hänt.

Jag tror ju att det finns andra krafter som kanske hade gripit in då.

Du menar militären eller...?

Ja, risken då hade nog varit stor för ett fullskaligt inbördeskrig.

Den risken har inte avfärdats från nån i Grekland, egentligen.

Det kändes några dagar när jag var där nere direkt efter folkomröstningen.

Det låg faktiskt i luften.

Du har just kommit hem från Grekland efter en lång vistelse där. Vad säger folk?

Det är väldigt olika. Över 60 % röstade ju nej i folkomröstningen.

Till skillnad mot vad man kanske tror här så är inte folk besvikna och arga på Tsipras–

–för att han vände ett dygn senare och gick med på t.o.m. mycket mer än vad man röstat nej till.

De ger fortfarande Tsipras ett väldigt starkt stöd och tycker att han är–

–"the man", helt enkelt. Man har ett annat sätt att se på politik i Grekland.

Det handlar mycket mer om person, om man gillar folk eller inte gillar folk.

Jag säger: "Men han har ju ljugit många gånger." "Det gör alla. Det är inget att bekymra sig om."

"Det är den som för den bästa politiken, den som är bäst, som vi röstar på."

"Att de ljuger bekymrar vi oss inte om."

Det känns som ett ganska omoget förhållningssätt till politik.

Ja, Grekland har ett omoget förhållningssätt till politik och demokrati.

Man säger att det är världens äldsta demokrati men nånting glömdes bort på vägen.

Ända sen Grekland blev en självständig nation i början på 1800–talet–

–så har det varit en väldigt stapplande och vacklande demokrati.

Med starka inslag av ockupation, av militärdiktatur och så vidare.

Samtidigt har du påpekat att det bedrivs en massiv desiformation–

–både i det politiska livet och i pressen–

–bl.a. om förre premiärministern Samaras. Kan du berätta vad du har observerat?

Det finns en mängd saker. Det förekommer i sociala medier...

Sociala medier har ersatt traditionella medier i Grekland mycket mer än de gjort i Sverige.

Förtroendet för traditionella medier är väldigt svagt i Grekland.

Med viss rätt, kan man säga.

Därför litar inte folk på vad som står i tidningarna. De hittar på egna "sanningar".

Bl.a. så dök Samaras upp på den s.k. Lagarde–listan i går väldigt plötsligt.

Lagarde–listan är alltså listan över skatteflyktingar.

Ja, de hade pengar i en schweizisk bank och hade inte redovisat dem.

Därmed misstänkte man att de ca 2 000 människorna hade fört ut pengar illegalt.

Samaras har aldrig förekommit på listan. I går dök han plötsligt upp på den.

Det är bara ett av många exempel på den här typen av desinformation som pågår.

Det finns listor på tyskar som har stulit pengar–

–och det finns massor av historier om Schäuble och hans kriminella bakgrund och så vidare.

De säger att hans pappa var SS–officer... Det är sånt man sprider i sociala medier.

Det känns tämligen oseriöst. Vad är det egentligen för fel i det grekiska politiska livet?

Mitt intryck är ju att grekiska politiker är fullständigt allergiska–

–mot begreppet att ta ansvar.

Det grekiska politiska systemet består ju av–

–ett slags "frälse" av politiker.

Många människor som får politiska positioner–

–kan ha bott 20–25 år utomlands, kommer hem och hamnar i parlamentet–

–eller blir borgmästare i nån stad och gör sig snabbt en rejäl hacka pengar på det.

En mandatperiod kan räcka till ett hus utanför Aten.

Och sättet att få makten på är att lova människor saker.

Den största och minsta enheten i Grekland är familjen–

–så om man lovar en familj nånting så får man hela familjens röster.

Man köper röster.

Ja, mot offentliga ämbeten, mot offentliga kontrakt, mot att se mellan fingrarna–

–med skattesmitning o.s.v. Det finns en mängd sätt att köpa röster på.

Hur ser du på Greklands framtid nu?

Förhandlingarna är inte avslutade än, men vi vet att de inte har ett berg av skulder.

Det är ju en hel alpkedja av skulder och det kommer att byggas på ytterligare.

Hur kommer Grekland att klara ut detta?

Jag vet inte. Men det jag hoppas kommer att hända är att Tsipras lyckas–

–förhandla igenom och få ett avtal med kreditorerna. Vi kommer att se ett nyval i höst.

Förhoppningsvis så skär man av vänsterflygeln i det egna partiet–

–och hamnar i en regeringskoalition med mitten–

–och kan börja starta om på nytt, så att säga.

Men om man inte kommer tillrätta med korruptionen, nepotismen och klientilismen–

–så kommer man att stå med tiggarskålen igen om några år. Så enkelt är det ju.

Men det är nästan så att man känner att man i praktiken borde upplösa staten–

–och bilda en ny stat.

Ja, men jag är inte bara greklandskännare utan även greklandsälskare–

–så jag hoppas att man låter bli det.

Tack för att du kom, John. – Och tack till tittarna för att ni var med oss i sändningen.

Risken för inbördeskrig i Grekland är långt ifrån över. Det hävdar Greklandskännaren John Göransson i en intervju med EFN:s Peter Andersson. Samtidigt är det en omfattande ryktesspridning i Grekland.

Bland annat beskylls den förre premiärministern för att ha smugglat ut pengar ur landet till Schweiz och den tyske finansministern Wolfgang Schäuble anklagas för att ha en kriminell bakgrund och vara son till en SS-officer.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.3%
NASDAQ-100 0%
NASDAQ Composite -0.1%

Vinnare & förlorare

Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min