Från 22 mars: Har börsen en framtid?

Det är en tydlig trend att allt färre bolag söker sig till världens börser.

Även Stockholmsbörsen är drabbad. Där har nyintroduktionerna lyst med sin frånvaro.

Konkurrensen från de stora riskkapitalbolagen brukar anges som en orsak, men det finns andra.

Vi ska i dag försöka bena ut om denna trend är nåt att oroa sig för–

–eller om börsen har spelat ut sin roll för hela samhällsekonomin.

Vi ska alltså prata om börsen och den nyintroduktionstorka som råder.

Med oss har vi Jan Amethier, chef för coorporate finance på Handelsbanken.

Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden och Jens Henriksson, vd för Stockholmsbörsen. Välkomna!

Vi börjar med att titta på ett diagram som kanske gör dig orolig, Jens Henriksson.

Det är ju nånting som ni grubblar mycket på.

Man tittar på antalet nyintroduktionen på Stockholmsbörsen sen slutet på 90-talet.

Nu var slutet på 90-talet ganska extremt, men vi ser att det har väldigt få.

De riktigt stora bolagen som TeliaSonera och Alfa-Laval var ganska många år sen.

–Gör det här dig orolig? –Ja.

Företag som finns på börsen är bra för Sverige.

Därför att företag på börsen tenderar att anställa folk.

Dessutom ger det vanliga människor en chans att ta del av de produktivitetsökningar som sker–

–genom att det enkelt att handla på börsen.

Man kan kvalificera det lite. De stora företagen har lyst med sin frånvara–

–men vi startade en lista 2006 som vi kallar First North.

Vi har haft 106 bolag som har kommit dit.

Av dem har 27 stycken gått till Stockholmsbörsen.

Man ser inte att de stora kommer in, men vi har haft ett flöde in.

Att de stora inte kommer in hänger ihop med att vi nu förhoppningsvis befinner oss i slutet–

–av den största finansiella krisen sen 30-talet. Sen finns det andra orsaker som Jan och Kerstin...

Jan, du är rådgivare i många av processerna. Många bolag står inför valet–

–när de ska göra en ägarspridning - börsen eller andra alternativ.

Vad är de stora skälen till att man väljer bort börsen?

Det har huvudsakligen varit en värderingsfråga.

För de företag som varit uppe till försäljning har säljarna fått bättre betalt–

–genom att gå till en privat ägare än till börsen.

Det har varit ett antal affärer med bolag som skulle platsa på börsen–

–men som har gått till nya privata ägare istället på grund av värdeskillnaden.

Kerstin, du får representera det institutionella kapitalet.

Ni ska investera i nyintroduktionerna, men varför är ni inte beredda att betala lika mycket–

–som de stora riskkapitalbolagen?

Man ska inte glömma bort är att vi har haft en turbulent period.

Det var bolag som var på väg till börsen våren 2010, sen började turbulensen på sommaren.

Sen var nya bolag på väg när det lugnade ner sig och sen kom turbulensen 2011.

Det har varit perioder där det varit nära att värderingar har legat nära även på börsen.

Men då har inte börsen klarat av, eller de som investerar på börsen, alltså vi–

–har inte varit beredda precis när börserna börjat dala.

Det har varit stor volatilitet. Rörelserna på börsen har varit stora.

I den privata sektorn gör man en annan typ av värdering.

Man får inte med sig hela marknadseffekten. Lite grand har volatiliteten en negativ...

Jag vet i alla fall ett bolag som...

Tillfälligheter på grund av konjunkturer, men är det inte nåt som har hänt?

Teoretiskt ska man vara beredd att betala nästan mer på börsen på grund av likviditeten...

Det är transparens i bolagen, man vet vad de gör. De senaste åren har det varit tvärtom.

Är inte det en anmärkningsvärd skillnad?

När man har haft en period med hög rörlighet i börskurserna går riskpremien upp.

Då vill man ha bättre betalt för den risk man tar på börsen.

Det drabbar givetvis introduktionerna också, men även bolagen på börsen.

Så var det också efter it-bubblan när den hade spruckit.

Jag var börschef då, 2001-2004.

Vi fick inte in särskilt många bolag i början utav den perioden heller.

De bolag som kom in var kassaflödesstarka bolag.

De som sålde bolagen behövde sälja bolag. Det var framför allt private equity.

I dag skulle kanske staten vara den primära som skulle gå in med sina bolag på börsen.

Det är kassaflödesstarka bolag som skulle få en hyfsad värdering.

Jens, är det konkurrens mellan börsen och de här stora riskkapitalbolagen, private equity?

–Ja, till viss del. –Är det en orättvis konkurrens?

Det är konkurrens om varje enskilt bolag och det är bra.

Man mår bra av olika ägarformer. Vissa bolag passar på börsen, andra inte.

Det skapar en institutionell konkurrens som skärper båda sidor.

Men att det är konflikt mellan oss och riskkapitalet är fel.

Ett stort antal riskkapitalbolag har köpt upp saker–

–och sen sålt de vidare till andra riskkapitalbolag eller så ska en del komma tillbaka till börsen.

Jag ser det som en uppbyggnadsfas och förväntar mig att fler bolag kommer in.

Man har pratat om att riskkapitalbolagen köper ut bolagen från börsen, eller investerar i bolag–

–och sätter dem sen på börsen igen och gör en så kallad exit.

Det har pratats om det, men vi har inte sett det så mycket.

De är skyldiga mot sina andelsägare... Du kanske har investerat i deras fonder.

...att leverera så bra pris som möjligt när de gör sina exits.

Finns det en differens mellan vad de kan få i en börsintroduktion mot vad de får i en privat försäljning.

Då måste de välja det bättre alternativet. Svårare är det inte.

Det har ju varit en period av ekonomisk turbulens och osäkerhet.

Då är det svårare att få ut full värdering i en börsintroduktion–

–än att få det i en privat försäljning.

En del brukar prata om informationsasymmetri mellan den information som Kerstin kan få–

–och den man kan få vid privat försäljning. Då kan man få mer information om detaljer kring bolaget.

Det kanske skapar möjligheter för privata investerare att betala mer än vad Kerstin med kollegor kan.

Riskkapitalen har en fördel för att de slipper vara lika öppna, kan vara mer långsiktiga–

–och slipper kvartalskapitalismen som finns på börsen.

De kan ge bonusar och slipper medias granskning. Finns det nån sanning i det?

Jag delar inte den uppfattningen.

Alla bolag i Sverige granskas, oavsett om de är på börsen eller inte.

Tittar man på de senaste två årens granskning av just riskkapitalbranschen–

–och tro att man inte granskas är en felaktig bild.

Man kan diskutera om vi har för mycket regler.

Det är en diskussion som Jan, jag, Kerstin–

–och jag hörde att vi ska lyssna på Rune Andersson...har haft och tittat på–

–om vi kan förändra reglerna. Vi kan väl återkomma till det?

–Vi kan väl lyssna på Rune Andersson... –Ett perfekt inlägg.

Tack för det. Han är välkänd, tidigare börs-vd som byggt upp en egen företagsgrupp–

–med flera bolag som borde vara börsfäiga. Men ett skäl till att han undviker börsen–

–är de ökade kostnaderna som en notering innebär. Så här säger han:

Det har en stor betydelse för de medelstora bolagen, såna som jag har ett tiotal utav.

Jag ser stora nackdelar med kvartalsrapportering, regelverk och byråkrati–

–som vi slipper i den privata sektorn.

Som privat bolagsägare vill jag inte vara på börsen om jag inte var tvungen.

Om jag har kapital så att jag klarar det ändå.

Har börsen gått från att vara ett nav för riskkapitalanskaffning–

–till ett ställe vars huvudsakliga funktion är spekulation?

Mycket av nyintroduktionsmomentet har försvunnit.

Det beror på att man har gjort ett misstag.

Man släpper in en hel del icke utvecklade bolag på de olika listorna.

Man skulle ha ett system där det varit nån form av institutionellt ägande ett tag för utvecklingsbolagen–

–som behöver pengar. När de är etablerade och kan visa upp en historik, så kan de börsnoteras.

Många enskilda människor har drabbats av börsintroduktionerna. Det skapar en aversion.

Jan, är det för mycket regler och för dyrt att vara noterade?

Är det en del av analysen när företag väljer bort börsen?

De bolag från riskkapitalsidan som inte har kommit till börsen–

–beror inte på regelverket att de inte är där.

Det finns snarare en del entreprenörer, entreprenörsgrundade och entreprenörsägda bolag–

–kan kännas en oro inför all exponering och för de regler som följer på att vara börsnoterade.

Men jag tror inte att det är en avgörande faktor.

Det finns en diskussion om att slippa den kvartalsvisa rapporteringen och gå över på halvår.

Är det en bra utveckling?

Vi har diskuterat det. Vi behöver ingen detaljerad kvartalsrapportering.

Det räcker med att det är halvårsvis. Men man behöver nån form av kommunikation kvartalsvis.

Vår uppfattning är att man kan lätta på reglerna på kvartalsbasis–

–men har rigorös redovisning två gånger om året.

Det är en diskussion som vi investerare, eller Tredje AP-fonden tycker skulle vara okej.

Jag sitter också i styrelsen för ett noterat bolag.

Där skulle det vara skönt om man gick över till mindre rigorös rapportering varje kvartal.

Rune Andersson är inte den enda ägaren som väljer bort börsen.

Vi har ju sett flera utköp från börsen i år...

Får jag bara svara på det här med kvartalsrapporten?

Jag har träffat Stefan Persson från H&M, Michael Treschow för Unilever och Fredrik Lundberg–

–och pratat om det här. De tycker att man helt ska ta bort kvartalsrapporterna.

Samtidigt är min uppgift som chef för börsen–

–att väga det här hur vi ska ligga på börsen–

–mot andra krafter. Det finns investerarna och aktiespararna.

Då är en sak som dök upp i Dagens industri häromdagen–

–där Lars-Erik Forsgård pratade om att behålla frekvensen–

–men göra, som Kerstin sa, rapporterna mindre detaljerade.

Den forsgårdska kompromissen verkar ganska klok.

Det skulle jag vilja föra upp till debatt. Det är inget som vi bara kan ändra.

Vi måste få med oss hela marknaden. Börsen är det finansiella navet i Stockholm.

Det är ingenting som bara vi äger, utan den äger vi tillsammans.

Apropå kvartalsrapportering... Det handlar ju också om långsiktighet.

Hur långsiktiga börsbolagen kan vara i sina investeringar och strategier.

Förstår verkligen börsen? Det är en ständig diskussion. Är börsen för kvartalsinriktad?

Många av bolagen som köps upp hävdar att för att kunna göra det man vill göra–

–måste man göra det utanför börsen. Är inte det en alarmerande signal?

Jag tror inte det. Man måste skilja på dem som vill vara på börsen och de som inte vill.

Det är helt andra rationella skäl till varför man är på börsen jämfört med utanför.

–I grunden är det inte... –Vilka är de skälen?

Skälen är att man vill få en ägarspridning.

Det är oftast skälet. Varför vill man det?

Jo, för att man byggt upp bolaget och vill få likviditet i aktierna och minska sitt ägande.

Det är ett skäl. Sen vill man ha ett bolag som ska kunna växa, så att man kan dra in nya pengar.

Sen vill man ha en värdemätare. Det är ett effektivt sätt att styra sitt företag på.

Man får ett "benchmark" mot andra företag.

Börsen har en stark... Det finns starka drivkrafter att ligga på börsen.

Om vi tittar på skälen att inte vara på börsen, så har vi ju sett när bolag köps upp...

Då är ofta skälet att man vill göra strukturella förändringar som tar tid.

Då kan det ibland vara jobbigt att vara på börsen.

Det kan vara svårt att kommunicera vad det är man ska göra.

Men oftast när man tittar på bolag...

Private equity säger inte att vartenda bolag är intressant.

Det är bolag som det finns nåt speciellt att göra i för att man ser...

Det vill man göra när man har ett hundraprocentigt ägande utanför börsen.

Det är helt andra rationella skäl.

Det är ganska få bolag som har blivit uppköpta av PE-bolag från börsen.

Under en hel tioårsperiod är det ganska få bolag som gått från börsen till PE.

Även om en entreprenör som köper upp sitt bolag, så är ofta skälen att man vill göra förändringar–

–som man inte kan göra på börsen.

Då sker ju mycket av värdeökningen utanför börsen. Sen en vacker dag sätter man tillbaka det på börsen.

Då har privatspararna missat den uppgången. Finns det inte en problematik där?

Visst är det ett problem om folk tycker att de inte kan vara på börsen under en sån här tid.

Det är inte min sak att bedöma, det är upp till ägarna att bestämma.

Det finns en viss kortsiktighet på finansmarknaden–

–men på lång sikt brukar den fungera bra.

Vi ser att private equity–bolagens fonder har haft en mycket bättre avkastning än börsens överlag.

Det beror väl mycket på att man har kunnat göra de här stora förändringarna, eller vad tror du?

Det finns nog inget bolag på börsen som man inte får göra några stora förändringar med.

Visst kan man känna en press för att man har kvartalsrapportering–

–men det hindrar inte bolag från att jobba långsiktigt med sina strategier.

Våra kunder jobbar långsiktigt med sina strategier–

–men är man på börsen exponeras man för andras synpunkter på ett annat sätt–

–än om man är ett privat bolag, men det betyder inte att folk inte jobbar långsiktigt.

Det finns andra potentiella skäl till varför företag väljer bort börsen.

Vi har inte bara sett en torka på nyintroduktions– sidan. Det är ganska få stora nyemissioner.

Företagsobligationsmarknaden har vuxit väldigt snabbt i Sverige. Vad har du att säga om det?

Nyemissioner handlar om att företag behöver pengar för att växa.

Vi har haft en period när det inte har varit så mycket tillväxt.

Det har varit en jobbig tid i hela världen.

Vi hade många nyemissioner 2010 när folk behövde nya pengar för att fylla igen hål.

Annars kommer nyemissioner i tillväxttider när företag behöver växa.

Vi upplever att det är väldigt lätt att få in de pengarna när man har tillväxtambitioner.

Nyemissionerna är inget problem, de kommer och går med de ekonomiska cyklerna.

Har allmänhetens förtroende för börsen förändrats?

Ja, det beror dels på att vi har haft en stor turbulens på den finansiella marknaden.

Finanskrisen gör att det smittar av sig på hela finanssektorn.

Sen är inte börsen i dag det den var för 20 – 30 år sen.

Vi befinner oss inte i ett gammalt stenhus i Gamla stan, vi är i en modern industrilokal–

–och det finns datorer som handlar där.

Det har nog påverkat förtroendet för börsen och vi är utsatta för konkurens.

Robothandeln är en stor del...

Förtroendedippen är på väg uppåt.

Man märker en tydligare bild av att folk är mer positiva till börsen.

Hur märker du det?

Bland annat i de samtal, som både Jan och Kerstin har varit med om–

–där vi har pratat om hur vi kan förändra börsen.

Noteringstorkan är ett internationellt fenomen.

Det hindrar oss inte från att titta på vad vi kan göra.

Vi bjöd in folk och pratade om det, det var ett hundratal människor.

Det har varit en enorm entusiasm och vilja som jag blev lite förvånad över.

Jag märker att börsen är på väg uppåt i termer som folks förtroende och som ett sätt–

–att skaffa kapital på.

Den så kallade robothandeln står för en väldigt stor del av handeln. Den sägs vara över 50 %...

Nej, det är runt 15 %.

Förr i tiden när Kerstin skulle köpa en större post så var det en mäklare som gjorde det.

I dag sprider datorn ut köpen över dagen så att man inte ska se att Kerstin vill göra nåt.

Högfrekvenshandeln är en ganska liten del, men den har nog påverkat förtroendet för börsen.

Tror du också att den har påverkat allmänhetens investerares förtroende?

Ja, vi tycker inte att vi får rätt priser.

Är det priser som avspeglar en djupare orderbok? Tyvärr så gör det inte det.

Det kan röra sig lite för mycket på för låga volymer. Det är inte helt bra.

Det är bra att det är mycket handel, men vi vill ha så låga transaktionskostnader som möjligt.

Nåt som har varit väldigt positivt på börsen för oss som investerare–

–är att transaktionskostnaderna har gått ner dramatiskt.

Det har blivit en likvidare marknad. Det kostar oss mindre att omsätta–

–men vi känner oss inte lika trygga med de priserna vi ser på börsen.

Kan det skrämma bort institutioner?

Nej, men vi måste tänka till lite mer.

Det pris vis ser på börsen kanske det inte ligger särskilt mycket bakom.

Det beror på att den så kallade tick sizen har minskat kraftigt.

Nu finns det en europeisk överenskommelse, men det är en följd av robotarna.

Det har påverkat förtroendet för börsen och inte i positiv riktning–

–men om man tittar på hur handeln egentligen funkar så menar jag att den fungerar väldigt bra.

Ni tjänar mycket pengar på robothandeln.

Nej, det är inte det vi tjänar pengar på.

I vårt bolag tror jag att 17 procent av intjänandet kommer från cash equities.

Vi är en bredare företagsgrupp än detta, så det är inte huvudorsaken.

Man kan inte vrida tillbaka tiden. Det går allt snabbare som på alla andra ställen.

Datorerna kommer in där som på andra ställen. Jag tror inte att det går att kämpa emot.

Vi ser till att det blir så stabilt som möjligt.

Ni sitter ju inte i ett gammalt hus i Gamla stan så vi tänkte vrida tiden och titta historiskt.

Stockholmsbörsen fyller 150 år i år och har lika länge försett svenska bolag med kapital.

Den senaste tiden har det varit tunt med nya företag på börsen.

Är tillbakagången tillfällig eller är det slutet på en era? Vi vände oss till historien för att få ett svar.

Svenska börsens första guldålder var 1910– och 20–talen.

Många nya aktiebolag skapades och det gick att göra klipp i Grängesbergsaktier.

Vi har en kraftig nyetablering på 1910–talet.

Då sökte sig många till börsen eftersom det finns ledigt kapital.

Bankerna är aktiva för att få bolag till börsen.

Det var börsyra i världen fram till kraschen på Wall Street 1929.

I Sverige hamnade lejonparten av de nya pengarna i börsraketen Kreuger&Toll–

–men det tog en enda med förskräckelse i Kreugerkraschen 1932.

Svenskarnas förtroende för börsen rasade.

Omsättningen på 20–talet är nästan enbart kopplad till Kreugerkoncernen.

Ivar Kreugers finansimperium.

Han stod för absoluta huvuddelen, upp emot 85 till 90 % av alla nyemissioner på börsen.

Under andra världskriget var det periodvis bara en handfull avslut per dag.

Det fanns till och med förslag på att stänga börsen och nya bolag var det inget intresse för.

Aktier har spelat olika roll under olika perioder.

Under 10– och 20–talen var det relativt aktivt.

Det var ganska mycket stiltje under 30–, 40– och 50–talen.

Ur en svacka som varat ända från Kreugerkraschens dagar, reste sig börsen på 1970–talet.

Som en följd av att börsen fick monopol på aktiehandeln uppstod det nya listor–

–som OTC–listan där nya företag kunde komma in.

Med en avreglerad kreditmarknad fanns det gott om kapital.

Omsättningen på Stockholmsbörsen, om man bortser från inflationen–

–var 1,9 miljarder 1979. Den var 78 miljarder 1986. Det är en enormt snabb utveckling.

På 80–talet kom den verkliga ruschen och börsen blev till sist var mans angelägenhet.

Inga tv–intervjuer...

Har då börsen varit den avgörande källan till företagens finansiering...?

Nja, säger ekonomiprofessorn Larsson.

Företag som har kopplingar till SEB respektive Handelsbanken har haft huvudfinansieringen där.

Däremot har börsen betytt mycket för bolag utan anknytning till storbankerna.

För många nya företag, halvstora och relativt små, har etableringen av OTC–marknaden–

–och möjligheten att gå vidare på andra listor varit viktig för att kunna komma in på marknaden–

–och kunna fixa kapital.

I dag har börsen flyttat in i en gammal bilfabrik och ägs av amerikanska Nasdaq.

Frågan är om den senaste tidens nedgång i nya börsbolag är ett tecken på–

–att börsen håller på att spela ut sin roll eller är det bara en tillfällig nedgång?

Jag tror att det kommer att komma tillbaka.

Nu när vi har en avreglerad finansmarknad, finns det inga institutionella stopp–

–för den som vill hantera sina finanser på ett annat sätt.

Nu är det andra typer av finansieringslösningar.

Behovet av nya finansieringar är kanske inte så stort just ju under lågkonjunkturen.

Sen svänger det nog och det kommer att bli ett ökat intresse för börsen.

Vi ser en cyklisitet i det här.

Vi har tidigare varit inne på börsens historiska roll som ett nav i svensk ekonomi.

Kerstin, vad säger du om nu den här nyintroduktionstorkan kommer att fortsätta...?

Är det allvarligt för hela samhällsekonomin?

Jag tror inte att torkan fortsätter. Redan nu börjar man se mer intresse, det börjar stabilisera sig–

–så jag är inte lika orolig.

Det är självklart inte bra om det blir för få bolag på börsen.

Svenska börsen är jätteviktig för oss som institutionella investerare.

Vi har stor exponering mot svenska börsbolag.

Dessutom har svenska börser gått mycket bättre än internationella börser.

Vår svenska börsportfölj har gått bättre än vår internationella.

De senaste tio åren har vi varit i marknaden, men även om man tittar 20 år tillbaka...

Det är en intressant investering för institutionella investerare.

Vi vill ha en börs med många bolag från många olika branscher.

Vad säger du, Jan?

Att det finns en svensk kapitalmarknad där framgångsrika företag kan hämta kapital–

–från en bred investerarkrets måste vara bra för Sverige.

De företag som gör det tenderar att behålla sina huvudkontor i Sverige och ha Sverige som bas.

Det är också bra för Sverige på sikt.

Det är jätteviktigt att ha börsen som kapitalanskaffnings– och handelsplats.

Tredje AP–fonden vill allt mer investera i andra alternativa placeringar–

–som private equity–bolagen som vi pratade om och andra typer av tillgångar.

För er kanske det inte spelar så stor roll.

Vi kommer alltid att ligga med mer exponering mot Sverige.

För pensionskapitalet är det viktigt att vi har en bra och välfungerande svensk börs.

När det gäller det här att vi vill ha möjlighet att placera i alternativa tillgångar–

–så är det inte primärt i konkurens med Stockholmsbörsen.

Vi vill kunna sprida vår portfölj till flera tillgångar.

Vi är väldigt beroende av utvecklingen på börsen.

Vi behöver inte nödvändigtvis sälja svenska aktier, vi kan sälja amerikanska och kinesiska.

Det är mycket större turbulens i börsnoterande bolag än i till exempel infrastruktur.

Vi mer intresserade av det som har stabila kassaflöden.

Det handlar om att diversifiera portföljen.

Vi hörde i inslaget att det var ett fantastiskt 80– och 90–tal.

Vi räknade ut att börsen ökade i värde 56 gånger under 80– och 90–talen.

De senaste 13 åren har den i princip stått stilla. Är de här nåt som vi inte har vant oss vid?

Man säger slentrianmässigt att börsen varje år ska avkasta 8 %.

Är det ett problem att börsen inte når upp till det?

Räntemarknaden har konkurerat ut börsen under den period som du nämner.

Med räntor på väldigt låg nivå blir priset på riskkapital, equity, väldigt högt, relativt sett–

–eftersom du kan ta dig upp till en finansiering i marknaden genom räntebärande i stället.

Det är en viss crowding out–effekt, att man har väldigt låg ränta.

Under den här perioden har räntan gått ner.

Det beror på att man har gått från inflationsekonomi till stabil prisekonomi.

Sånt upprepar sig inte precis.

Får vi tänka om, Jan? Du var själv inne på att man betalar mer utanför börsen.

Får vi tänka om gällande det här att börsen ska öka i värde med åtta procent varje år?

Jag är inte nationalekonom nog att ha nån uppfattning om den långsiktiga ekonomiska–

–tillväxten och de räntor och inflation som följer med den–

–men att det skulle vara så att aktier skulle avkasta mindre än ränteinstrument på lång sikt–

–kan jag inte tänka mig.

På lång sikt är det ändå företagen som bygger värde genom att utveckla sina verksamheter–

–och växa runt om i världen, som kommer att avkasta mer, tror jag, än ränteinstrument.

Nåt annat är otänkbart.

Det vore katastrof om det blev så. Då finns det ingen framtid för nåt.

Vi hörde även i inslaget att det har blivit mer och mer spekulation och allt fler privatpersoner–

–har kommit in.

Finns det nåt negativt med att det alltmer har blivit en lek plats för spekulation?

En sak som vi kan ta på oss är att vi har pratat för mycket om just själva handeln.

Vi kanske borde ha pratat mer om de fina bolagen vi har på börsen.

Börsen handlar ju om tre saker.

1: Det är ett ställe där företag kan få kapital.

2: Det är den ständiga prissättningen.

Det har ju världens ledare sagt att man vill ha på fler marknader.

3: Det är övervakning mellan insiders och outsiders.

De tre gör att vi tillsammans skapar nåt som jag tror är framtidens melodi.

Även om vi är 150 år gamla så ser jag att vi fortsatt kommer att vara relevanta–

–och fortsätta vara center för finansiell verksamhet i Sverige.

För att återgå till AP–fonden, så känner jag mig lite orolig för de förslag som finns–

–över att slå samman AP–fonderna till en.

Då får du färre finansiella aktörer på finansmarknaden. Det vore en nackdel.

Kerstin vill gärna att det ska bli lättare att placera i onoterade tillgångar.

Det har jag inga problem med, men det har jag med att man samtidigt ska krympa–

–andelen man får köpa i svenska aktier. I dag är det 8 % av börsen.

Förslaget är att det ska gå ner till 6.

Om utredaren fick lägga fram sitt grundläggande förslag, nämligen en AP–fond, så ska man ner till 4 %.

Vad tycker du om förslaget?

Dels håller jag helt och hållet med om att mångfalden kommer att minska–

–men frågan det ytterst handlar om är huruvida stordriftsfördelar är bättre än diversifiering.

Det finns de som talar för att stordriftsfördelar är viktigt, att man tjänar mer på det,

Andra menar att man tjänar mer på diversifiering.

Vi har haft en period med fyra AP–fonder och det visar sig ha varit lönsamt med diversifiering.

Det är lönsammare att gå till stordriftsfördelar.

Det beviset har utredningen inte kunnat lägga fram med betryggande bevisning.

Jag förordar kanske..."let it be".

Toppen, börsen har alltså funnits i 150 år. Den lär väl fortsätta att finnas i många år.

Vi får se om introduktionstorkan är tillfällig eller om det är en trend som vi fortsätter få se.

Tack för att ni kom hit och pratade om det här och tack för att ni har tittat i dag.

Titta också gärna på våra andra veckomagasin på sajten där vi belyser nåt aktuellt ämne.

Nästa vecka ska det handla om det krisande Europas framtid. På återseende!

Allt färre bolag söker sig till Stockholmsbörsen.  Är detta något vi ska oroas över? Det är temat för denna upplaga av Veckomagasinet.

Programmet gästas av Jens Henriksson, chef för Stockholmsbörsen, Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden och före detta chef för Stockholmsbörsen samt av Jan Amethier, Corporate finance-chef på Handelsbanken.

Jens Henriksson är orolig över utvecklingen.

Räntemarknaden har under en tid avkastat mer än aktiemarknaden men så kan det inte fortsätta att vara. ”Det skulle vara en katastrof och det skulle inte finnas en framtid för nåt”, säger Kerstin Hessius.

Programledare: Pontus Herin.

Programmet sändes ursprungligen 22 mars 2013.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.4%
NASDAQ-100 0.2%
NASDAQ Composite 0.1%

Vinnare & förlorare

Balder 2.8%
Fabege 2.5%
Securitas 2.4%
Modern Times Group -2.7%
Lundin Petroleum -2.8%
Hennes & Mauritz -2.9%
Uppdaterad fre 17:35
Fördröjning 15 min
  • Efter stängning: Amazon14:44

    Efter stängning: Amazon

    Albin och Ara bjuder på hotet från Amazon, fredagsräkan och Det Stora Ekonomiquizet med Gabriel "Mellquiz" Mellqvist i spetsen. Dessutom nyhetssvep i Trillingnöten.

  • Fortsatt dollarstyrka väntas15:53

    Fortsatt dollarstyrka väntas

    Börslunch snackar teknisk analys och tar tempen på börsen, aktier, valutor, metaller och laxpriser. Gäster är Nils Brobacke och Martin Hallström.

  • Kinas bilmarknad öppnas upp7:47

    Kinas bilmarknad öppnas upp

    Gabriel Mellqvist pratar med Jimmy Bjennmyr på Handelsbanken i Hongkong om vad det snackas om på handlargolven i Asien.