Från 27 mars: Eurokrisen – det här är bara början

Det är bara början på eurokrisen, påstår vi.

Välkomna till Veckomagasinet, som är mitt första. Det känns oerhört inspirerande–

–inte minst när jag har tre högt kvalificerade gäster för att diskutera Europas framtid.

Kjell A Nordström, globaliseringspredikant. Den benämningen är väl ganska korrekt?

Cecilia Skingsley, ganska nybakad chefekonom på Swedbank, med journalistiskt förflutet.

Göran Greider, landets främsta vänsterdebattör.

–Det stämmer. –Vi har uppfattat det rätt.

Vi har sett skräckbilder från en rad länder i Europa, det har pågått en följd av år.

Hur går era dagsaktuella funderingar kring vår kontinent?

Vi kan börja i globaliseringsänden. Nu kommer baksidan av globaliseringen till oss alla.

Den har pågått i 30 år och vi har varit ganska glada över globaliseringens–

–fantastiska förmåga att hålla ner inflationen. Kineserna har varit snälla–

–och jobbat för låga löner, men nu kommer sidoeffekter av globaliseringen. De är tydliga.

Den smällen hade vi kanske inte väntat oss.

Den blir ju realitet nu. Globalisering kommer också med en kostnad.

Som ekonom kan man konstatera att euro– konstruktionen inte var så lyckad.

Ett antal länder i Sydeuropa hade inte den struktur eller den politiska förmågan–

–att dra nytta av en gemensam valuta, man har kört rejält i diket.

Händelseutvecklingen kring Cypern visar–

–att trots att man nu är uppe på sitt femte hanteringsfall så gör man otroliga misstag–

–som att vilja beskatta insättarskyddade pengar.

Vi ska prata om Cypern, men du menar att det här är i huvudsak hur man konstruerade en valuta...?

Ja, länderna i Sydeuropa fortsatte enligt gamla meriter, med dålig konkurrenskraft–

–dålig lönebildning och kostnaderna drog i väg.

Det funkar om man har en egen valuta som man kan försvaga och köra ekonomin framåt.

Det är kostsamt för invånarna, men det är inte lika blodigt som det de är inne i nu–

–där man måste gå via hög arbetslöshet och kostnadsnedskärningar.

Vad säger du, Göran?

Jag håller med om att konstruktionen orsakar väldigt många problem.

Det har inte så mycket med globalisering att göra.

Nationella, lokala och regionala politiker har bestämt sig för nåt som är ganska dumt.

Vi talar om ekonomisk kris, men det här är verkligen social kris – en demokratikris.

Till och med födelsetalen sjunker ganska kraftigt i Europa, nettoinvandringen sjunker.

Arbetslösheten ligger på 25 miljoner i hela EU–området.

Redan från början var det en demokratisk kris av det skälet att EU–projektet och europrojektet–

–aldrig drevs fram av några opinioner underifrån.

Det var inte hundratusentals människor som demonstrerade för att de ville ha euro.

Det är i hög grad en stormaktsdröm från den politiska eliten.

En skrivbordsdröm.

Tänk dig kombinationen av skrivbord och stormakt.

Demokratisk förankring har aldrig varit EU–politikernas starkaste gren–

–men hade de inte varit så pushiga som de har varit så hade vi inte haft ganska fria gränser.

Man slipper ha pass och kan jobba var man vill.

Vi har blivit av med tullar och annat elände. Det är ju saker som har varit väldigt bra.

Ska man vänta på att befolkningen driver fram sånt får man vänta till döddagar.

Projekt som inte sjösätts med demokratisk legitimitet råkar snart ut för–

–nånting väldigt problematiskt, det ser vi här.

Man gick för långt.

Man lyssnade inte på befolkningen. Det är inte ett optimalt valutaområde–

–vilket gör att det är svårt att få till en europeisk identitet.

Ingen känner sig som europé, utom Carl Bildt.

Invändningen att det inte är ett optimalt valutaområde måste ha funnits–

–när man sjösatte det här. Hur resonerade en mängd kunniga nationalekonomer mot det...?

Det kallades ju dynamiska effekter.

Det fanns en tveksamhet att ta in länder som Spanien, Grekland och Portugal.

Italien var ju så villiga att vara med–

–och de var ju en av grundarna till hela EG, så man kunde inte säga nej till italienarna–

–så man var tvungen att släppa in resten också.

Det fanns nån sorts lättsinnighet...

Det finns en sorts kollegialitet mellan länderna. Man vill inte ha ett land som överhöghet.

Nu har man tvingats till det eftersom Tyskland sitter med pengarna.

Vi har haft väldigt dramatiska veckor på Cypern–

–där man tog ett drastiskt beslut att konfiskera bankmedel. Vad säger ni om det vi har sett?

Man gjorde ett ordentligt misstag när man var på väg att ta ut en engångsskatt på sju procent–

–på belopp under 100 000 euro.

Det är ett otroligt brott i relationen mellan stat och medborgare–

–om man inte lever upp till insättarskyddet som är till för att folk inte ska springa på bankerna–

–och ta ut pengar vid minsta skakning.

Människor tror att banker har pengar, men det har de ju inte – det bygger på förtroende.

De tar in pengar och langar dem vidare.

Det finns kanske åtta procent där emellan.

Försvinner förtroendet är det väldigt sköra konstruktioner, det är alla banker.

Det är ganska allvarligt, om vi i vår fina union visar att vi är villiga att göra kontraktsbrott.

Det öppnar för bankrusningar i mycket större ekonomier.

Cyperns ekonomi är en liten del av Europas.

Det förefaller ju livsfarligt att nalla på insättningsgarantin.

Man backade ju eftersom Europas alla politiker insåg att om cyprioterna–

–beskattar insättarskyddsvärnade pengar går det nog åt helvete i Spanien och kanske Italien.

Är inte det ett uttryck för skrivbordsandan?

Man sitter vi ett stort skrivbord och tar inte in de folkliga opinionerna som kan uppstå.

Man ser det gång på gång. Grekerna tvingades ner på hemska levnadsomständigheter–

–men man tar inte in den sociala sidan eftersom politikerna har stängt in sig.

Man tycker ju att nån i Bryssel borde ha frågat sig vad som händer–

–om de faktiskt kan ta pengar från människors bankkonton. Vad hände med förtroendet?

Tänkte ingen i Bryssel den tanken?

I andra änden har man ett annat intresse. Tyska, franska och finska skattebetalare–

–som ytterst får stå risken när pengar slussas in i euroländernas räddningsfond för att sen–

–gå vidare till cypriotiska banker.

Som tysk skattebetalare skulle jag bli förbannad om jag vet att jag måste ta på mig–

–ett större åtagande via utlåning för att cyprioterna har haft ett för stort banksystem.

Vad händer på Cypern...?

Jag tror inte att förslaget kommer att se dagens ljus. Det blir nog ingen konfiskering.

Först ska man beskatta inlåning över 100 000 euro så att man hedrar insättarskyddet.

Betyder det att ryssarna lämnar ön?

Med den här valutakonstruktionen har flera länder hamnat i en situation–

–där de producerar dyra och dåliga varor och tjänster. Det är där Grekland är nu.

Det är dyrt och dåligt att köpa grekiska produkter.

Med stark valuta och låg konkurrenskraft blir det dyrt och dåligt.

Den europeiska nutidshistorien är händelserik och turbulent.

Vi går en bra bit tillbaka i historien för att kanske bättre förstå vad som sker i dagens Europa.

1945 var Europa i ruiner – materiellt, mänskligt och ekonomiskt.

Starkt stod bara USA, vars fabriker hade gått på högvarv.

Man fruktade inte längre kriget utan freden.

1918, efter Första världskriget, kastades världen in i en efterkrigsdepression.

I Tyskland var det hyperinflation, massarbetslöshet och börskrascher.

Ur det kaoset klev Hitler fram.

Hur skulle man få fart på de ekonomiska hjulen så att inte historien upprepar sig...?

Det handlade inte bara om ekonomi. Sovjet hade ockuperat halva Europa–

–och installerat kommunistregimer i en rad länder och fler kunde stå på tur.

I Grekland var det inbördeskrig mellan röd gerilla och regeringstrupper.

För att mota kommunismen och hjälpa Europa ut ur kaoset föddes Marshallhjälpen.

De europeiska länderna fick 12 miljarder dollar, det mesta som gåva.

Stalin och hans kamrater tackade nej till pengar–

–men de flesta länder i Europa tackade ja, inklusive Sverige.

För att stoppa framtida krig mellan ärkefienderna Tyskland och Frankrike–

–bildades Europeiska kol– och stålgemenskapen 1950, med gemensam kontroll–

–av de strategiska råvarorna kol och stål.

Den alliansen blev en europeisk gemenskap med allt fler medlemmar och stigande välstånd.

Så småningom föll diktaturerna i Grekland, Portugal och Spanien.

1989 föll järnridån och Östeuropas diktaturer följde med i fallet.

1993 bildades EU, kalla kriget var vunnet och alla skulle bli som bröder och systrar–

–i den europeiska familjen.

2002 kom euron, här prisad i en reklamfilm från EU.

Nu blev det inte så bra som man tänkt.

Nationalismen blev 2000–talets stora politiska strömning.

Främlingsfientliga och nationalistiska partier får allt mer makt.

I Grekland marscherade Gyllene gryning, ett modernt nazistparti, rakt in i parlamentet.

Att säga att historien alltid upprepar sig är ungefär lika sant som att säga–

–att historien aldrig upprepar sig.

Men i Europa är arbetslösheten skyhög, som på 30–talet.

Det som ruinerade medelklassen då var arbetslöshet och hyperinflation.

Nu är det arbetslöshet och bostadsbubblor. Hela nationer står på konkursens rand.

Förtroendet för det politiska systemet och etablerade partier–

–sviktar som det gjorde under mellankrigstiden.

Nationalismen har inte varit så stark sen åren före Första världskriget.

Nån ny Marshallhjälp är inte på väg.

Vår tes är att den här eurokrisen bara är en början vilket nyss bekräftades av Göran Greider–

–som talade om en kris för demokratin.

Kjell och Cecilia, är det en kris på ett betydligt djupare plan–

–och hur mycket på dekis är Europa?

Visst är vi på dekis, men jag vill komma tillbaka till det här med globaliseringen.

Du säger att det inte har så mycket med det att göra, men vi har ju satts under konkurrenstryck–

–hela vår union, utifrån, på ett sätt som är unikt.

Att få den här typen av konkurens från fyra miljarder asiater...

Vi är 600 miljoner människor i unionen och vi har inte gjort anpassningar strkturellt.

Vi är inte konkurrenskraftiga i annat än delar av unionen. Det vet vi vilka delar det är

Problemet är... Jag håller inte med. Du har snöat in på globaliseringstesen.

–Det är hans levebröd. –Det är säkert lönsamt, utom för oss andra.

Eurokonstruktionen har gjort att vi sackar efter.

Att det går bra för Tyskland beror på att den tyska exporten pumpas upp.

Man lever i lä av för Tysklands del en undervärderad euro.

Det är helt vansinnigt. Det blir spänningar i Europa som hindrar ekonomisk utveckling.

Det gör att vi blir handikappade i den globala konkurrensen.

Men det är inte den i sig som orsakar problemen. Det är självförvållat av en europeisk elit.

–Är det ditt skrå som har gjort bort sig? –Nej...

Skyll alltid på bankerna. Antingen lånar de ut för mycket eller för lite.

–Se hur det gick med Nordbanken. –Island förstatligade sina banker.

Vi kanske kan skylla på finansmarknaden.

Finansmarknaden är en leverantör av dåliga nyheter.

Det man kan anklaga finansmarknaden för är att ofta blåsa på de underliggande trenderna.

Man handlar upp börserna för mycket eller för lite när det går åt skogen.

I grund och botten är det alla vi hushåll som med interaktion med våra politiker i demokratier–

–som är ansvariga för vad vi kör in i för framtid.

Ta cyprioterna... De har år efter år röstat på en politik som har välkomnat in alla sorters kapital–

–från en del rätt ljusskygga figurer. Sen blir bankerna för stora.

Man har suttit med för mycket grekiska statspapper som har skrivits ner i värde. Nu får man ta smällen.

Hade man satsat på att växa med andra krafter hade cyprioterna inte suttit med samma problem som nu.

Är det brist på folklig insikt som har lett fram till det här?

När folk väl tillfrågas i olika folkomröstningar brukar de vara skeptiska till hela utvecklingen.

Ansvarsbördan ligger hos den politiska eliten.

Däremot finns det en poäng i att se på kombinationen av ett stelbent eurosystem–

–och den finansiella kapitalismen som vi har.

När den kombinationen inträffar är det som att be om problem.

–Det kallar jag för globaliseringen. –I så fall hanterar vi globaliseringen illa...

...på grund av euron.

Du måste bestämma dig för vilken fot du ska stå på.

Har man fungerande gränsöverskridande finansiella marknader–

–blir det betydligt lättare att få bostadslån, man kan placera och investera över hela världen.

Man behöver inte bara vara i de svenska företagen. Man får en riskspridning.

Globala finansmarknader ger många fördelar. Men man måste sköta det.

Som i cyprioternas fall måste man vara försiktig med vad man släpper in.

–Mängder av problem handlar om dålig kompetens. –Har vi inte haft en svag opposition?

Vi kan ju kalla det för en 30-årig kapitalistisk epok.

Var har vänstern befunnit sig under denna tid?

De senaste 30 åren så har initiativet i den politiska debatten för hela västvärlden–

–har varit de doktrinärt marknadsliberala idéerna.

–Varför har du och dina kompisar legat så lågt? –Fråga inte mig.

Tittar vi ut över Europa och Sverige så har de sociala rörelserna som bar upp arbetarrörelsen försvagats.

Det är grundorsakerna. Fackföreningsanslutningen i Europa har minskat med 50-60 % på tio år.

Det gör att det blir mindre tryck från de europeiska befolkningarna på eliten.

Då hamnar det på skrivbordet i den lufttomma bubblan.

Detta är huvudförklaringen. En grundläggande förändring i hela den sociala strukturen.

Det gör att vänstern har släpat efter.

Är vi fångade i ett system eller en situation som är svår att ta sig ur?

Alla länder ska spara samtidigt som vi vill ha tillväxt och bekämpa arbetslöshet–

–vilket förefaller vara en svår kombination.

Det känns som Moment 22-läge för Europa.

Man har varit inne i åtstramningstänket. Den som lånar ut pengar–

–det vill säga tyska, nederländska och finska skattebetalare, vill känna–

–att det inte bara försvinner i ett stort svart hål i södra Europa.

Utan att de vidtar åtgärder och kommer på fötter så att de kan betala tillbaka lånen.

Det har varit oskicklig hantering från gång till annan.

Om man ser positivt på det här så är euron här för att stanna.

Politikerna kommer nog inte att bryta upp det.

Så det här är en tidpunkt för anpassning i de här länderna.

Det som är svårt under anpassningsperioder... Det känner vi igen i Sverige från 90-talskrisen.

Det är att få till kontraktet mellan medborgare och politiker.

Vi kör den tuffa politiken nu och skördar frukterna längre fram.

Den kommunikationen verkar inte alls funka.

De har aldrig trott på staten och politikerna. Det är sköra demokratier.

Det är ett jätteproblem tycker jag.

När jag läser om hur det är i Spanien, där varannan 20-25-åring vaknar på morgonen–

–och har inget jobb att gå till och inga pengar.

–Vad får det för konsekvenser? –Risken är en populistisk motreaktion.

En missnöjesreaktion. Vi ser antisemitiska signaler i Ungern.

Vi ser nynazismen i Grekland. Vi ser det även i Sverige–

–som är indraget i allt det här via Sverigedemokraterna.

Det är 30-talsvibrationer i detta.

Ska man göra jämförelser, så hade vi en guldmyntfot en gång i tiden som ställde till problem–

–tills den avvecklades.

Man borde börja diskutera hur en ordnad reträtt ut ur eurosystemet skulle kunna se ut.

Det finns bra forskning om länder som har lämnat gemensamma valutor.

Det talas det väldigt lite om. Vi som är fria debattörer bör börja diskutera–

–hur en ordnad reträtt skulle se ut.

–Går det att ta sig ur, Kjell? –Ja, men kostnaderna är antagligen förfärligt höga.

I synnerhet om man bara experimenterar med några av de större länderna.

Finns det en gigantisk prestigetröskel?

En hel generation politiker och byråkrater har investerat hela sin karriär.

De lever på att det lever vidare.

Men det här Moment 22-läget som jag beskriver. Alla ska spara och människor har inga arbeten–

–och ändå ska man få till nån sorts konsumtion. Har ni nån lösning på det med er stora visdom?

Vad man ska göra på Cypern eller i Grekland...?

Det är svårt att se nån sorts konstruktiv utveckling.

Den praktiska lösning som finns är att de länder som går bra, Tyskland och så vidare–

–att de börjar föra en mer expansiv politik.

Det skulle jämna ut... Även Sverige skulle kunna göra det.

Borg har ju aldrig läst Keynes, men...

–Det är lärdom från 90-talskrisen. –Och det hade inte Persson heller.

Möjligheten finns att de länder som går bra spenderar väldigt mycket mer.

Däribland Sverige.

–Det är bara att börja. –Det handlar om växelverkan.

–Är det den enda möjligheten? –På kort sikt ja. Det är det enda vi har.

De gigantiska klyftorna mellan norra och södra Europa håller inte i längden.

De som har det bra, vi, måste göra nånting.

Det kommer siffror som indikerar att vi européer börjar röra oss i större skala över gränserna.

Men siffrorna är så nya och det finns ingen tidslinje.

Det är små ökningar i att vi flyttar över gränserna. Rörmokare flyttar från Grekland till Tyskland–

–där det behövs hur många som helst.

Att arbetslösa finska skogsarbetare ska börja servera latte på Sicilien känns inte troligt.

Hur bör Sverige förhålla sig som nation till det som sker?

En lärdom är att ha en flexibel tillväxtmodell–

–det vill säga att man ska kunna växa på många olika motorer.

Det har Sverige lärt sig av 90-talskrisen. Sen ska man ha de institutionella förhållandena på plats.

Fungerande lönebildning, riksbank och budgetprocess.

–Och hålla kontrakt. –Affärer med Saudiarabien och liknande...

Jag tänker på samhällskontrakten här hemma.

Och sen bunkra upp och säkra och ha ett finansiellt system, banker, som kan absorbera chocker–

–för att höja kapitaltäckning och så vidare.

Beter vi oss rätt givet de förutsättningar som finns?

–Utifrån det som är intressant för oss: ja. –Om en banksektor går med 86 miljarder i vinst...

...är det fel i ekonomin.

Bankerna... Det är roligt att säga det i den här tv-kanalen. Bankerna bör bäddas in i fler regleringar.

I vissa fall borde vi tala om förstatligande. Island klarade sig ur sin kris mycket tack vare det.

Det är inte sant, Göran. De skrev ner sin valuta också.

Det är svårt för bankekonomer att...

Vill du ha banker som är starka och inte går omkull vid minsta vindpust–

–då måste de tjäna pengar. Eller vill du inte att de tjänar pengar och är skakiga när det stormar?

De ska göra samhällsnytta. I dag går ofta väl fungerande företag under när det krisar...

–...för att banksystemen inte fungerar. –Det gör de inte om de inte gör vinst...

Den här typen av magasin är ett försök att göra lite samhällsnytta.

Tillbaka till din fråga. Man kan se Sveriges situation ur två perspektiv.

Antingen kan man se landet Sverige som bara vi eller som en medlem i unionen.

Om vi ser oss som en enhet bara Sverige–

–så är det fiffigt i en värld som innehåller ganska mycket risker–

–att hålla ner belåningen. Det är väl känt för en ekonom.

Det är ytterligare en risk att belåna sig.

Hushållen har ju väldigt hög belåning.

Det är på sitt sätt en risk i en värld som gungar.

–Då är det fiffigt att ta ner belåningen. –Det är vi helt överens om.

–Borde det regleras lite hårdare? –Det kan vara aktuellt.

Tittar man på det norska fallet så är de alldeles för högt belånade.

Leder det vi har sett nu till att Bryssels beslutmakt minskar eller ökar?

De vill själva öka den. Det fanns ett långt gånget förslag i höstas–

–om en politisk, demokratisk och ekonomisk union.

Nu fick Van Rompuy och de andra potentaterna bassning för det.

Men det finns en ohelig allians mellan sydeuropéerna och federalisterna i Bryssel–

–som vill maktkoncentrera mer och mer.

Där är Sverige och Storbritannien de få länder som säger: "Vänta nu, det är nationalstaten som ska..."

Problemet är just att när Bryssel försöker gripa efter mer makt–

–så blir den här typen av finanspakter som tycks lägga ännu hårdare åtstramningspaket...

Det slutar i åtstramningar när man väl går mot ökad centralism och leder till minskad ekonomisk tillväxt.

Det är ju det som är Moment 22.

Det är ett problem. Därför är det rationellt att några har motsatt sig finanspakterna.

Det innebär i princip att man lägger en förkeynesiansk syn på hela ekonomin.

–Det är livsfarligt. –Hörni...

Vi ska försöka bidra med nån sorts sammanfattning och framåtblickande...

Frågan blir väldigt enkel: Hur ser Europa ut om 10-15 år?

Det finns nåt som vi inte har berört men som är med och har skapat krisen. Det är teknikutveckling.

Nu kommer en våg av teknikutveckling som blir väldigt spännande.

Det som kallas för 3D-skrivare och annat som gör att man kan få en återindustrialisering av Europa.

Det är helt otroligt. Även om vi la ett helt program på det så är det så fundamentalt och omfattande.

Tekniskt sett sjunker produktionskostnaderna till noll för arbete.

Då skulle vi kunna vara en produktionsenhet... Jag talar om Europa.

Man tror att om 15-20 år så har vi återindustrialiserat Nordamerika och Europa.

Lågkostnadsländerna kommer att tappa en del av den tillverkning som...

Det låter som ett intressant tema för ett kommande program.

På kort sikt är jag pessimist och på lång sikt försöker jag vara optimist.

Europa kommer att vara en marginalspelare om man tittar på den stora ekonomiska–

–och framför allt den politiska världskartan.

Men Nordeuropa klarar sig rätt väl. Sydeuropa, beroende på vilka vägval de gör de närmaste åren–

–avgör om de kan haka på en bättre utveckling eller om de sjunker ner i en stagnerande situation.

–Och euro har vi? –Den har vi kvar.

Men en eller två länder har försiktigt baxat sig ur.

Men inte nu för än är det så mycket prestige i det.

–Så det har gått ur under ordnade former? –Ja.

–Krutröken behöver lägga sig lite. –Prestigenivån behöver sjunka.

Om 10-15 år är det inte osannolikt att eurosystemet metodiskt har monterats ner.

–Jag skulle kunna tänka mig... –Men det finns en kärna kvar?

Hur skulle den se ut? Sätt Frankrike och Tyskland i samma kärna då har man ett helvete.

Det är nästan värre än vad det är nu.

Man kommer nog att montera ner euron på sikt.

På lång sikt finns inga skäl till pessimism.

"Mänskligheten löser de problem som människan ställer sig", säger Karl Marx.

Det var utmärkta slutord.

Det finns ingen anledning till pessimism.

En sak är säker... Ta till er vad Kjell, Cecilia och Göran har sagt och bilda er en egen uppfattning.

En sak är säker att Veckomagasinet kommer tillbaka med nya intressanta tema och lösningar på problem.

Tack för att ni tittade!

I Lennart Ekdals första upplaga av Veckomagasinet är temat Europas framtid. Vad kan vi förvänta oss när krutröken efter den nuvarande krisen har lagt sig?

Gäster i programmet är författaren och ledarskribenten Göran Greider, Kjell A Nordström ekonomie doktor och expert på globalisering samt Cecilia Skingsley, som när programmet spelades in var chefekonom på Swedbank. I dag är hon vice Riksbankschef.

Det som nu händer i Europa är egentligen ingen stor överraskning menar panelen.

”Nu kommer baksidan av globaliseringen till oss alla”, säger Kjell A Nordström.

”Den här eurokonstruktionen var inte så himla lyckad”, säger Cecilia Skingsley.

Vi måste se längre än till ekonomin menar Göran Greider.” Det vi upplever nu är en social och en demokratisk kris”, säger han.

Programmet sändes första gången 27 mars 2013.

Få mer av EFN

Missa inga nyheter, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig. Läs mer här.

Eller hitta oss i sociala medier

Börsindex

OMX Stockholm 30 -0.5%
NASDAQ-100 -0.1%
NASDAQ Composite 0%

Vinnare & förlorare

Paradox Interactive 2.4%
Beijer Ref 2.4%
Elekta 2.2%
SSAB -2.5%
Oriflame -3%
NetEnt -3.5%
Uppdaterad tor 17:35
Fördröjning 15 min