Klyftorna i världen ökar
börjar 7 mar 16:00

Hej och varmt välkomna till Veckans Krönika.

I veckan har det kommit flera tydliga tecken som visar på att klyftorna ökar i världen.

De rika blir rikare och de fattiga fattigare.

Vi ska diskutera det med Claes Måhlén, chefsstrateg på Handelsbanken–

–men först Krönikan, signerad Christer Hillbom.

De finns överallt, det är ingen nyhet, men det är ett problem.

Stora ekonomiska klyftor, avgrundsdjupa skillnader i inkomster–

–och risk för missnöje och social oro. I veckan har det kommit två exempel, Kina och Europa.

Kinas folkkongress har skickat ut ett budskap om att öka välfärden för fattiga kineser.

Samtidigt har antalet kinesiska miljardärer, räknat i dollar, fördubblats till 250 stycken–

–sedan förra partikongressen för fem år sen.

Rikast är Zong Quingho, god för runt 20 miljarder.

Räknat i den relativa skillnaden mellan de rikaste och fattigaste är de ekonomiska klyftorna i Kina–

–bland de största i hela världen, större än i USA och i Indien.

Problemet är nu i fokus efter en utredning.

I Europa folkomröstade ilskna schweizare fram ett lagförslag–

–som kan förbjuda guldkantade bonusar och fallskärmsavtal.

Grogrunden för ilskan är att en tidigare chef för läkemedelsjätten Novartis–

–fick ut en inkomst på 100 miljoner kronor och ett fallskärmsavtal på runt en halv miljard–

–mot att han inte tog nåt jobb hos en konkurrent till bolaget på sex år.

68 Procent röstade för en lagändring.

En uppföljning på samma tema kom strax efter under EU:s Ecofin–möte–

–som tycks vara på väg att begränsa hur stora bonusar som kan betalas ut–

–till chefer i EU:s banker, nåt som Anders Borg gillar och stöder.

Samtidigt kommer allt fler rapporter om hur den sociala misären breder ut sig i euroländer–

–som Grekland, Spanien och Portugal.

Amerikanska investeringsfonden Russel Investmens betraktar Grekland som ett u–land.

I veckan kom siffror som visar att fem miljoner spanjorer är arbetslösa–

–och i Madrid vräks folk från bostäderna och allt fler bor med pappkartonger som tak för huvudet.

Det hindrar inte att nyhetsbyrån Bloomberg presenterar sin nya topplista–

–över världens miljardärer och konstaterar att 2012 var ett bra år–

–som ökade de mest förmögna miljardärernas tillgångar med 240 miljarder dollar–

–eller drygt 1 500 miljarder kronor.

Allt sammantaget ett mått på ekonomiska klyftor som kan bygga upp spänningar och social oro.

Välkommen hit, Claes Måhlén, chefsstrateg på Handelsbanken.

Ekonomiska klyftor som ökar i världen... Är det här ett problem?

Det här är inget nytt. Vi har sett den här trenden under flera decennier–

–där skillnaderna har ökat inom egentligen samtliga länder.

Delvis avspeglar det globaliseringen där arbetstagare konkurrerar globalt.

I Kina har man de allra största klyftorna mellan fattiga och rika.

Man planerar nu ökade välfärdsprogram för de fattiga. Är det nödvändigt?

Man måste också tänka på att ledningen i Kina måste ta hänsyn till–

–att det finns en ständig närvarande potentiell social oro, som i Kina skulle få–

–mycket mer långtgående konsekvenser om den skulle brisera än i ett moget demokratiskt land.

Därför har de hela tiden ögonen på den risken.

Det är i ljuset av det man ska se den här typen av åtgärder.

Hur kan man jämföra det med den europeiska marknaden?

Skillnaderna ökar även inom euroområdet. Det är delvis en annan historia.

Sydeuropa har inte följt med i konkurens– utvecklingen om vi jämför med Tyskland.

Tyska företag är mer konkurrenskraftiga och tyska kostnadstrycket är lägre.

Historiskt har ju det justerats via växelkurser.

De sydeuropeiska valutorna har ständigt tappat i värde mot D–marken, men så sker inte längre.

Då måste man genomföra andra konkurens– höjande åtgärder, som sänkta löner.

I och med att det är så svårt att genomföra det.

Det är självklart stort motstånd mot sänkta löner–

–och då får man inte heller den historiska effekten med förbättrad konkurrenskraft–

–som brukar ge återhämtning i ekonomin.

Dagens situation talar för att arbetslösheten kommer att vara kvar på högre nivåer...

–...i Sydeuropa under väldigt lång tid. –I Spanien är varannan ung vuxen arbetslös.

–Vad innebär det för EU framöver? –Det skapar ju väldiga spänningar...

...i slutändan mot hela samarbetet, både EU–samarbetet och än mer eurosamarbetet.

Det såg vi ju i italienska valet där missnöjespolitikern Grillo–

–fick en fjärdedel av rösterna.

Samtidigt ser vi att det börjar skapas en frustration över att de allra rikaste–

–roffar åt sig, vi såg det vid folkomröstningen i Schweiz och vid Ekofin–mötet.

Hur stor är risken för att verklig social oro ska bryta ut i Europa?

Vad menar man med social oro...?

Många av de åtgärder som vi ser, inte minst från amerikanska centralbanken–

–sker i ljuset av att man vet vad social oro kan leda till–

–och vilken typ av politisk strömning som kan följa, vi har 30–talet som exempel.

När en sån process startar är den väldigt svår att kontrollera.

Därför vill man inte hamna i en situation med konstant hög arbetslöshet–

–på nivåer som kan utlösa den typen av social oro så det är ett väldigt stort problem.

Det är svårt att se hur man ska komma tillrätta med det utan de traditionella mekanismer–

–som brukar kickstarta ekonomier.

Vad tror du är receptet nu? Vad kan man göra?

Om vi pratar om Europa så finns det två vägar.

Den man försöker sig på nu är att öka integrationen, öka stödet från nord till syd–

–bland annat via Europeiska centralbanken.

Under senaste kvartalen har marknaden tolkat det som relativt framgångsrikt–

–men ekonomiskt är det lite som har hänt.

Andra vägen är att man låter vissa av de svagare länderna lämna eurosamarbetet–

–vilket skapar finansiell härdsmälta initialt–

–men på sikt kan det få positiva konjunktureffekter–

–genom att valutorna justeras till mer konkurrenskraftiga nivåer.

Vi har anledningen att fortsätta fördjupa oss i detta. Tack för att du kom hit, Claes Måhlén.

Vi avslutar Krönikan och tackar för uppmärksamheten. På Återseende.

Klyftorna i världen ökar

Dollarmiljardärna i Kina, lagförslag mot guldkantade fallskärmsavtal i Schweiz och bonustak för bankchefer. Det är några av ingredienserna i Christer Hillboms krönika.

Och Claes Måhlén kommenterar de senaste ekonomiska händelserna i världen.

EUEuropaKina