Fredagsmagasinet: Det svenska musikundret
börjar 14 sep 14:30

Fredagsmagasinet: Det svenska musikundret

Transkription

"Fredagsmagasinet" med Samantha Coard.

Välkomna! Dagens "Fredagsmagasin" kommer nästan helt att ägnas åt det svenska musikundret.

En amerikansk undersökning visar att Sverige är världsledande när det gäller topplisteplaceringar.

Sverige ligger även på första plats när det gäller musikindustrins–

–upphovsrättsliga intäkter per capita.

Idag har vi med oss affärsjuristen Sissi Hagald med lång erfarenhet från musikbranschen–

–och Alfons Karabuda som är ordförande i SKAP och Polarprisjuryn.

Vi har även hälsat på demonproducenten Andreas Carlsson i LA.

Men först ett sammandrag av veckan som gått.

Sällan har politiker och makthavare under en enda vecka visat upp så många exempel–

–på den andra sidan av vad som är ekonomisk politik.

Nämligen det som akademiska forskare klassar som politisk ekonomi.

Den svenska regeringen har var och varannan dag pytsat ut delar av innehållet i höstbudgeten.

Ena dagen satsning på infrastruktur. En annan, höjda anslag till forskning.

Senast en miljardsatsning på sänkt bolagsskatt.

Det är förmodligen den skadligaste skatten av alla. OECD har utpekat den till det.

Media varken kan eller vågar avstå från att rapportera om nyheter–

–som vrider vapnet ur händerna på socialdemokraternas ordförande och hans tal–

–om mer forskning, innovationer, fler företag och fler jobb.

Det handlar om en kamp om väljarsympatier med hjälp av politisk ekonomi.

Ta skuldkrisen i euroländerna. Den tyska domstolen som gav klartecken för stödfonden ESM–

–fast med villkor som gjorde det möjligt att mildra ett motstånd bland tyska väljare.

Eller hur EU–kommissionens ordförande med en ideologisk utgångspunkt tog chansen–

–att ta skuldkrisen som förevändning för att omvandla EU till en politisk federation.

Sen är frågan om det är ekonomisk politik eller politisk ekonomi–

–när chefen för den amerikanska centralbanken ger klartecken för att släppa iväg en tredje omgång–

–av kvantitativa lättnader i ett nytt försök att kickstarta den amerikanska ekonomin–

–genom att köpa upp bostadsobligationer för 40 miljarder dollar per månad.

Fast i veckan kom det även nåt som väl inte är politisk ekonomi, en ny iPhone från Apple.

Den togs emot som en skänk från himlen av troende entusiaster.

Om lanseringen blir lyckad så kanske den ger ett bidrag som syns på den amerikanska tillväxten.

Tack, Christer! Vi får fler krönikor från Christer under hösten.

Välkommen, Claes Måhlén, chefsstrateg.

Vad betyder den tyska domstolens "ja"?

–Betyder det att krisen är över? –Tyvärr inte.

Krisen har fundamentala problem som inte hanteras med det här beslutet.

Framförallt i Spanien. De har inte konkurrenskraft nog att möta andra länders konkurrens.

Det löses inte av det här. Men man har fått till stånd en ny räddningsfacilitet.

Den kan Spanien utnyttja om de vill. Då har man i alla fall köpt sig mer tid för att lösa problemen.

Vi går över till USA. Där har två giganter varit i fokus.

Det är Apple och det är Federal Reserve. Vilken är viktigast för ekonomin?

Det är lite roligt att försäljningen av iPhone 5 förväntas påverka amerikansk BNP–

–på ett substantiellt sätt, beroende på hur framgångsrik den blir.

Men Feds agerande kommer också att ge ett bidrag.

Fast det dröjer nog längre innan man kan utläsa det i de faktiska BNP–siffrorna.

Det var ju 40 miljarder nya köp av obligationer.

Men det som är mer intressant är att Fed är beredda att göra mer om inte arbetslösheten går ner.

Man säger att även om ekonomin återhämtar sig kraftfullare än hittills–

–så kommer man att fortsätta att bedriva den här ultralätta penningpolitiken.

Hur viktig är sänkningen av den svenska bolagsskatten för svensk ekonomi?

Historiskt så har Sverige haft en skattesats för bolag som har varit, internationellt sett, låg.

I takt med att konkurrensen har ökat så har vi halkat efter lite.

Det är ett återställande av det som har varit den historiska normen.

Det påverkar nog de stora bolagen mer än de mindre.

Men ändå ger ett bidrag till aktiviteten.

Vad händer nästa vecka? Vad är det som är viktigt då?

Skuldkrisen i Europa är fortfarande stor vikt.

Inte minst utvecklingen i Grekland. De försöker få till stånd de nedskärningar som krävs–

–för att nya utbetalningar från trojkan ska bli aktuella. Man är inte riktigt i hamn där.

Nästa intressanta datum är 8 oktober då eurogruppen ska fatta beslut om utbetalning.

Innan dess måste man vara färdig med den förhandling som pågår nu.

8 oktober är alltså ett viktigt datum. Vi ska fortsätta träffa dig här under hösten.

Tack, Claes, för att du kom hit till oss!

Nu ska vi till LA för att träffa demonproducenten Andreas Carlsson–

–som började sin karriär som elvaåring i Tingsryd i Småland.

Det svenska musikundret brukar förklaras med den kommunala musikskolan. Hur var det för dig?

För mig började det när jag hade en... När jag bodde nere i Tingsryd–

–en liten håla i södra Sverige som vi snart ska sätta på kartan.

Men där var det en riktig eldsjäl, Magnus Lundin, som sa till mig en dag:

"Glöm inte bort rock'n'rollen." Vad menar han med det?

Han var en positiv person–

–som lärde alla "kids" i byn att spela ett instrument.

Det blev livsviktigt för många. Många har gått från den där skolan...

Det var inte kommunala musikskolan. Han öppnade en ideell förening som hette Aktiv Musik.

Där började vi med att spela på ett stampat jordgolv.

–Hur gammal var du då? –Då var jag elva år.

Sen åkte jag på ett sommarläger hos honom. Vi jammade hela nätterna.

Jag kom från en strikt familj. Han satte på Deep Purple och lagade käk.

Jag hade aldrig upplevt det. Då bestämde jag mig för att det var det som jag skulle hålla på med.

Nu lyssnar vi på nåt kul.

Och nu händer det grejer i Tingsryd.

Jag har frekvent varit där nere och hälsat på.

Den tidigare gymnasieskolan där har råkat ut för det–

–som alla mindre orter råkar ut för, avbefolkning för att det inte finns sysselsättning.

Jag sa till kommungubbarna: "Ge mig den här skolan så ska det börja hända saker."

Vi har en ansökan inne hos Skolverket–

–för att starta en nationell högskoleutbildning.

Den ska i första hand fokusera på intellektuella rättigheter.

Hur man tar sin musikalitet och applicerar nånting kreativt på den.

Hur man kan göra "business" på att vara kreativt driven.

Det blir för 300 elever. Vi bygger en stor föreläsningssal för 400 man.

12 studios. Musikalutbildning.

Det ska inte finnas nån ursäkt för att vi ligger i en mindre ort.

Man ska komma dit och jobba dygnet runt. Det ska vara fantastiskt boende.

Man ska verkligen förkovra sig i hur man har svart bälte i både musik och business.

Skolan är en sak som inte har nåt med ekonomisk vinning att göra.

Jag gör det för att yngre människor ska få tillgång till lite av min värld.

Jag har pratat med Gibson i Berlin. De ser till att alla har instrument.

Jag ger föreläsningar för Apple, så alla kommer att få iPads.

Jag jobbar med Google. Skolan kommer att vara "IT–kittad" på ett sätt som inga andra skolor är.

Vi ska dessutom lära ut vad musik är i det verkliga livet.

Steget från Tingsryd till att producera storstjärnor, var det ett jättekliv eller många små kliv?

Egentligen är ingenting ett jättekliv. Bara om man bestämmer sig för att det är det.

Jag gör allt med ganska lite respekt för problematiken.

Jag har dålig insikt i vilka begränsningar jag själv har.

Jag hoppar in i saker och tror att jag kommer att landa på fötterna. Då brukar det bli bra.

Denniz Pop och Max Martin!

Denniz Pop var en bra läromästare i musiken.

Vi fick bra självförtroende av att vara runt honom.

Han var väldigt givmild.

Han såg till att... "Det här är mina tillvägagångssätt."

"Prova att applicera dem på din egen musik."

Man såg att det blev världshits. Man stängde dörren till omvärlden och körde efter magen.

Det var viktigt.

Man kan tro att det bara är att trycka på en knapp så kommer det ut en låt.

Men det är som att trycka på en knapp på skrivmaskinen, så blir det en bok.

Minns du första gången när du insåg att det skulle hända grejer för dig?

Jag minns när jag kände att saker var på väg att hända.

Även om jag inte kunde förutspå att det skulle bli en sån succé med Britney.

Det var mer omgivningen runt henne.

Alla människor som sprang runt med papper och penna, sminköser–

–enorma skivbolagsbudgetar, telefonsamtal och intervjuer konstant.

Så fort vi slutade spela in så skulle hon göra nåt annat.

Mappar som berättade att: "Get to know her on a first name basis."

Det här skulle bli nånting väldigt stort.

Det fanns en mall för världsstjärnan Britney, innan hon klivit in i den.

Det kanske hörde nittiotalet till, när det fanns stora pengar.

Välkomna hit! Sissi Hagald, jurist med lång erfarenhet från musikbranschen.

Och Alfons Karabuda, ordförande i SKAP, kompositör och ordförande i Polarprisjuryn.

Vi hörde hur Andreas Carlsson träffade en mentor som var otroligt passionerad.

Då tänker man på kommunala musikskolan.

Han hade inte gått där, men hur stor betydelse har den haft för det svenska musikundret?

Det spelar jättestor roll att få tillgång till att få utveckla sig musikaliskt.

Inte bara att lära sig ett instrument, utan att få möjlighet att experimentera och hitta förebilderna.

Det är inte bara strukturen med lektionerna, utan att ha förebilder inför framtiden.

–Det har nog varit jätteviktigt. –Du har ju träffat väldigt många artister, Sissi.

Håller du med om att kommunala musikskolan har haft eller har stor betydelse?

Jag har själv gått där. Jag spelade piano. Det gick inte så bra.

Jag vet inte. Jag brukar få olika svar från artisterna som jag jobbar med.

Många säger att det är bra, men många jobbar väldigt mycket hemma.

De har det där inbyggt i sig själva. De har en vilja och de har talangen.

Hur kommer det sig att så många svenskar är så bra på musik?

Man har pratat om musikskolan. Vi är ju ett sånt litet land.

Vi har ABBA, Denniz Pop, Max Martin och Roxette. Nu har vi DJ:s som Avicii och Swedish House Mafia.

–Varför är vi så bra? –Det är en rad olika saker.

Det är lite som inom idrotten. Sverige kan vara och har varit så bra, till exempel på tennis.

Det har lite att göra med att man får intutat att det är möjligt.

Man kan försöka sig på det här musikaliska.

Sen har vi strukturen och organisationen samt är duktiga på att jobba.

Man ska inte tro att det här har varit lätt för nån av de du nämnde.

Flera av dem jobbar nästan dygnet runt, fortfarande, trots att de är kända.

Man brinner för det man gör och har en hård arbetsdisciplin.

Du träffar ju både svenska och utländska artister.

Finns det nåt som utmärker de svenska artisterna i hur de förhåller sig till arbetet?

Jag har hört allt från att svenska språket är väldigt melodiöst.

Det låter väldigt mycket upp och ner–

–och att det då blir nåt, som i nästa skede är väldigt musikaliskt–

–som man kanske kan få ut musikaliteten ur.

Jag vet inte, jag är inte musiker i botten.

Jag älskar musik och skaparna runt musiken.

Jag har inte funderat i de banorna men jag vet att det är–

–väldigt exceptionella människor som bor här.

Vi har det inte som i USA där man måste kämpa så hårt.

Här får man mer lugn och ro.

Man siktar inte på tio miljoner – här siktar man mer på första miljonen.

Det är viktigt att man kan samarbeta, det är verkligen en tillgång.

Man ser det musikaliska verket som målet och har ett bra samarbete.

Andreas Carlsson ska starta en högskoleutbildning.

Han pratar om att det är viktigt att lära sig businessdelen.

I hans skola ska man få svart bälte i skapande och entreprenörskap.

–Hur viktigt är det? –Oerhört viktigt...

...men allt förändra så snabbt att man behöver gå i den skolan jämt...

...för att alltid vara "up to date".

Det blir nog allt viktigare att lära sig grunderna att bli en bra entreprenör.

–Saknar artisterna det i dag? –Det är mycket självhjälp, det är bra.

Det blir svårt att ha svart bälte i båda. Man ska göra det man är bra på.

Att få grunderna och förstå när man behöver få hjälp utifrån är fantastiskt.

Det är fantastiskt att han känner det här–

–att han vill ge tillbaka, det är helt underbart.

Svart bälte ska man ha i att identifiera vilka man bör jobba med.

Lär man sig att identifiera vilka som är bra för en och tillför ett värde–

–faller man inte in i fällorna, det är bra.

Det är lätt att man har med en manager som har varit ens barndomsvän–

–eller är eldsjälen som han pratar om.

Men tyvärr tvingar artisterna på personen kunskaper som han eller hon inte har.

Då kan man lite här och lite där–

–och det blir inte riktigt ordentligt och bra.

Det är nyttigt att göra en rannsakan i sin yrkesroll–

–och se om man behöver en ekonom eller jurist.

Vi ska tillbaka till LA där Andreas Carlsson har sin arbetsplats.

Vad finns här som inte finns hemma?

Mycket kreativitet och ett tak som är mycket högre för dina drömmar, visioner–

–och hur du kan visualisera dem.

Jag tror att alla människor som går nånstans i livet, som är utöver det vanliga–

–som inte går en väldigt säker väg där man efter en utbildning skaffar sig ett visst jobb–

–och sen jobbar inom ett visst ramverk, vet alltid vad de ska göra.

Man känner att jag måste vara på den platsen för där kommer det att hända nånting.

Jag är fortfarande på väg mot målet.

–Vad har du för stora projekt nu? –Min musikal, som jag har varit...

...i en juridisk fejd i två år, och som förhoppnings– vis ska lösas nu, ska jag förverkliga.

Sen ska vi sätta det nya bandet Dirty Loops på turné. Vi börjar 25 oktober i Korea.

Sen fortsätter vi till Kina, Jakarta, Thailand, Tokyo...

Så här låter de svenska killarna.

De mest fascinerande samtal som jag har fått var från Stevie Wonder och ett från Quincy Jones.

"Tjena brorsan, it's Mister Q – Quincy Jones. I wanna sign these guys."

"Sorry, they're taken!"

–Varför Asien? –Vi kör det som en uppvärmningsturné.

Jag signade bandet för fyra plattor.

Deras första turné blir i Asien, där jag tror att de kommer att ha en stor marknad.

Skivindustrin i Asien är var den var i resten av världen för 20 år sen, när den var som störst.

Det har gått väldigt bra för Andreas. Måste man ha ett skivbolag för att lyckas?

Jag hävdar att man inte behöver det, men det blir fler och fler mellanhänder–

–vilket kan vara bra så länge man tillför nåt–

–och att man som upphovsman kan få ägna sig åt det man borde – att skapa.

Så länge ursprungsrättigheterna är starka hos de som skapar så finns incitamentet att skapa mer–

–och att man vill tillgängliggöra, det är nog bra för alla.

–Håller du med? –Nej, man behöver ett skivbolag.

Det finns inte en chans att du kan klara av alla de tusentals frågor som uppstår på den här nivån.

Då måste man ha en jurist, ekonomer, management–

–en turnéledare som finns där hela tiden.

Du behöver en övergripande manager i business.

Du måste veta vilken typ av marknadsföring du ska ha, vilken promotion du ska ha–

–du måste ha en brandexpertis–

–och du måste ha ett merchandiseföretag som tar fram olika produkter... Nej, inte en chans!

–Det är mycket man ska ha koll på. –Ja, och skivbolagen tar hand om en hel del.

Inte allt, men det är många småbeslut–

–som måste fattas med nån som har mycket kunskaper.

Det har skivbolagen. Jag är inte så negativ mot skivbolag som många artister tror att jag är.

Vanliga bra människor jobbar där.

–Vad säger du, Alfons? –Jag säger inte emot...

...men i framtiden tror jag att även de som skapar lättare kommer att kunna välja–

–de delar som de anser sig behöva.

Jag tror inte på att nån ska måla upp alla de bitar som du nämner.

I Andreas skola och liknande–

–kanske man blir bättre på att säga vad man behöver och rikta in sin karriär på.

Då får man nog en större mångfald.

Många artister har känt sig som slavar under skivbolagen, bland annat Prince.

–Kan det förändras nu? –Den turbulens som har rått i branschen...

...har nog också varit av godo. Som du sa, det är bra människor som jobbar i bolagen.

De flesta vet att det är farligt att inte sköta sina affärer, man vill att det ska vara win–win.

Bägge parterna ska må bra av ett samarbete.

Jag ser inte så mycket motsättningar i branschen som det fanns för kanske tio år sen.

–Avtalen då...? –Man börjar på en väldigt låg nivå...

...utan särskilt lång historia bakom sig, men sen kan det smälla jättesnabbt.

Då är ju avtalet orimligt när man har kommit på en annan nivå.

I dag, om man är ett bra skivbolag med människor som förstår branschen–

–så förhandlar man om avtalet.

Det kanske inte artisterna som gör det ventilerar särskilt mycket.

Men de som inte får hits där man kan förhandla om...

Ja, då blir det rätt sura avtal.

Så man ska lära sig att dåliga avtal kan man inte komma ifrån, men se till att de är korta...?

Då kan man åtminstone komma ur dem.

Andreas pratar om den asiatiska skivindustrin.

Att den ser ut som den här gjorde för 20 år sen.

Stämmer det?

I Japan, till exempel, kom jazzen in senare.

Det gör att popen där är mer avancerad.

Och det gör att det öppnas upp för ett annat sorts innehåll.

Det kan nog stämma, som Andreas sa, att vi har att vänta det vi har sett tidigare.

Det finns nog fler intressanta ställen.

Varför är man mer benägen att köpa musik där, alltså riktiga cd–skivor?

Jag tror att det även handlar om live–scenen.

I Sverige finns det knappt ställen där folk kan spela.

Inte som när jag var 20 år.

På 80–talet tittade man mycket mer på band.

I Japan finns det fortfarande en skön känsla av att det kommer nån långt bortifrån–

–som man ska gå och titta på, och man tjänar mycket mer på livespelningar där.

Och originalmusik – det blir allt mer covers som vi lyssnar på.

Den nya musiken behöver man lyssna på live.

Hur viktig är asiatiska marknaden för den svenska musikindustrin? Är den viktig?

Den kommer att bli det ännu mer.

Att man börjar få ordning på upphovsrättslagarna i Indien, som stärker kreatörernas ställning–

–gör att det finns möjligheter till en mycket större marknad.

Man har låtit bli att satsa på vissa marknader eftersom det ändå är vilda västern.

Det bor ju några i Indien så där finns nog en potentiell kundkrets.

Andreas Carlsson pratade om en skivindustri i förändring.

Skivindustrin omsätter oerhört mycket pengar–

–men det är också en industri i förändring.

Som skivindustrin ser ut nu... Om jag hade suttit i förarsätet–

–så hade jag förändrat den helt och hållet. Industrin är i förändring utan att välkomna den.

–Vad hade du gjort? –Upphovsmännen skulle få ta del...

...av all den reklam som stora bolag säljer tillsammans med musik.

Alla som använder sig av internet vet att varenda klick är värt en massa pengar.

Jag anser att klicken också ska tillfalla personen som har skapat musiken.

Har det som skivbolagen tidigare tjänade flyttats över till företag som säljer specifika produkter?

Kreatören har blivit en guldkalv för företag som tidigare inte har sysslat med musik.

Genom kreatörens hjälp kan man nå ut till enorma mängder av människor med sina reklambudskap.

Det stora felet är att ett hål i lagstiftningen gör det möjligt, pengarna tillfaller inte kreatören.

Det innebär att branschen dör.

De flesta människor som inte jobbar med musik tycker att musik är ju så roligt–

–att man kan hålla på med det ändå.

Den inställningen är fel – kultur är det viktigaste vi har.

–Vem ska betala för musiken? –Det är lätt att fördela.

Om det kommer in X kronor för tre miljarder klipp så kan ju Y kronor få gå till personen–

–som såg till att klippet blev till eller musikfilen eller etc etc...

Tror du att det går att styra åt det hållet?

Jag tror att det är på en lagstiftningsnivå. Politiker...

George Bush hävdade att musik skulle vara allmängods. Det skulle inte finnas nån copyright.

Jag anser att intellektuella rättigheter, "intelectual property", kommer att vara världsviktigt.

På dygnets 24 timmar så kommer vi med en ekonomi, förutom när vi sover.

Om fyra timmar spenderas på internet...

Om inte internet är en fungerande ekonomi så är det fyra timmar av ingenting.

Pengars värde byggs på att pengar byter händer.

Att de rullar och att det finns en ruljans i affärerna.

Internet är fantastiskt. Vi pratar just nu på internet.

Men det måste finnas en finansiell struktur.

Jag ogillar att kultur och musik är de första som fått stryka på foten för att "businessen" ska fungera.

Det lär bli mer företag framöver som inte kommer att kunna lösa intäktsdrömmen för det de skapar.

Har man inte en entreprenörsmässig sida jämte sin kreativa sida–

–så är det svårt att överleva.

Fördelen med internet om man är helt ny är att man kan visa upp sig.

Man är inte beroende av att skicka demos till nån som är på dåligt humör och inte orkar lyssna.

Sätter att marknadsföra sig på internet är nytt och optimalt.

Det är viktigt att komma igenom mediebruset.

Jag signade mitt band Dirty Loops som jag hittade med 5 000 "views" på nätet.

Nu är de världskända. De har fans i Asien, Amerika–

–och Sydamerika som bara följer dem på Youtube.

Det är viktigt att förstå att musik inte är ett 9-5-jobb.

Det är kanske det viktigaste innan man kommit nånstans. Det är väldigt mycket jobb.

Andreas sa: "En industri i förändring som inte välkomnar förändring."

Håller ni med?

Från mitt perspektiv som upphovsman ser det inte ut så. Upphovsmän har alltid varit uppfinnare.

Man uppfinner sin verklighet varje dag och skapar nya saker.

Det är snarare en struktur... Affärsmodeller och bolagsstrukturer som räds förändring–

–eftersom man kanske inte har plats i den nya verkligheten. Kreatörerna har alltid en plats.

Det Andreas säger är viktigt. Att det finns rimlig ersättning för de som skapar musiken–

–om det ska finnas en fortsättning för alla.

Vad säger Sissi?

Man tar stora risker. Det var stora budgetar förut.

Då vill man helt enkelt säkerställa att ingen tar ens innehåll, "content" som det heter.

Det har varit den stora problematiken.

Andreas säger att han inte tycker att det finns nån förändring.

Men det är för att man vill säkerställa att man får ersättningen–

–den som han pratar om först. Det går hand i hand.

Just de stora riskerna man tar...

Det är det som återspeglar att artister kan tycka att ersättningen är liten.

Man är med i nån typ av Robin Hood-samhälle–

–där de rika får ge till de fattiga.

Vi pratade ju om när Pfizer forskade fram Viagra.

Då var det kanske Prozac som betalade för Viagras forskning.

Du har pratat om att det vi ser nu med Spotify...

Det är många barnsjukdomar inom branschen.

Ja. Jag kan känna att...

Nu blir jag nog impopulär, men jag känner att det är en tid av förändring.

Vi kommer att få betalt vad det lider.

Det går långsamt för skivbolagsbranschen är otroligt rädd för att man ska ladda ner gratis.

Och att man ska tillskansa sig musik gratis, precis som Andreas sa. De får inte betalt.

Tar man upp det på ett stort multinationellt bolags nivå–

–kan man förstå att man gör allt för att täppa igen hålen.

I slutändan vågar man då inte ge bort mer än vad man behöver ha.

Jag tror att skivbolagen framöver kommer att lossa på...

...ersättningarna från Spotify när det visar sig att Spotify finns i USA och Tyskland.

Förra året skrev ju Gema på.

Jag tror att skivbolagen börjar känna sig lugnare.

Och när de känner lugn så delar de med sig mer.

Jag vill lägga till att man naturligtvis ska ha ersättning för att man tar risker.

Inga tar större risker än upphovspersonerna som lägger sitt liv och sin karriär–

–för nåt som de inte vet ger en enda krona. Gör man saker ska man inte stoppa...

Som kreatör ska man gå in i nya affärsmodeller och få del av modellerna–

–som man är med och skapar och ger innehåll till.

Nåt som förändrats är sättet vi konsumerar musik på.

Vi har gått ut på stan och kollat vad folk är beredda att betala för musik.

Har du slutat ladda ner musik olagligt?

Jag har aldrig laddat ner olagligt. Men vänner och familj har slutat med det.

Det har jag slutat med.

Nja. Nästan.

Japp. Det var många år sen. Nu finns Spotify.

Hur konsumerar du musik?

Jag köper cd-skivor och från iTunes. Och använder Spotify.

Mest på Spotify.

Bara Spotify faktiskt. Några gamla skivor, men annars bara Spotify.

Jag njuter av musik från min egen samling och från Spotify.

Spotify verkar vara en supersuccé. Vad tänker ni om det?

Jättebra. Vi behöver fler Spotify. I en sund konkurrens vill man se fler aktörer.

Det vore inte kul om det bara fanns en bank.

–Håller du med där? –Jag har både Spotify och WiMP.

Sen finns det ett par till aktörer som framför allt kommer från USA. Det är superbra!

Det är superbra för oss konsumenter–

–men man har hört upprörda röster från artister.

Man har läst att de inte får betalt. Låten spelas miljontals gånger och de får några tusenlappar.

Det ser annorlunda ut. Man ska inte titta på gamla exempel.

Det här är en utveckling av de första avtalen för att Spotify skulle få en chans att etablera sig.

Det är bra att man har satsat på det.

Från och med nu är det dags att ersättningarna ska se lite annorlunda ut.

Och som sagt har vi fler Spotifyliknande företag–

–så finns det en naturlig konkurrens dem emellan om innehållet. Det ser bättre ut för dem som skapat det.

Nu har det kommit... I min bransch, tv, som vi jobbar med, så...

Vi sitter här nu i webb-tv. Man vill använda musik på webben.

För det finns det inga bra lösningar.

Hur gör vi då? Det finns inga fasta priser.

–Hur ser framtiden ut? –Det måste bli enklare.

Jag sitter med EBU i Bryssel och går igenom "ancillary rights", rättigheter–

–som ligger utanför televisionen på webben och annat, för att göra det enklare.

Är det inte enkelt, så finns det ingen framtid för det. Det ser vi till att ordna.

Vad säger du, Sissi? Ser man framtiden för vad den är?

Nu pratar Alfons ur låtskrivarnas perspektiv. Jag har artister och närliggande rättighetsinnehavare–

–det vill säga skivbolagen att tänka på. Ska man ha originalmusiken–

–det vill säga den hitten som man vill ha. Då blir det svårare. Det är mycket känslor.

Det är mycket personliga åsikter om vem som ska få använda just min musik.

Jag kanske har skrivit låten till min döda mamma eller pappa eller till min flickvän.

"Jag vill inte att den förknippas med den här typen av program eller liknande."

Det är väldigt mycket enskilda personer som ska tycka till.

Det blir jättesvårt. Naturligtvis kommer det att finnas nån lösning i framtiden, som till exempel Spotify.

Då får man säga att man är beredd att lägga in sin musik i banken där man får "precleared list".

Det leder mig in på så kallad friköpt musik–

–som används i webb-tv-sammanhang och andra tv-sammanhang.

Det är musik som påminner om originalet.

Är det ett hot mot upphovspersonerna och artisterna?

Det fanns ett exempel i Storbritannien för åtta år sen.

Där kom man aldrig upp i nån kritiskt massa, och det är inte min egen bedömning–

–av bra verk som gick att använda och tv-kanalerna ville inte ha samma som sin konkurrent.

Det självdog till slut. Nu menar jag inte att det här gör det.

Det är bra om det finns olika affärsmodeller. Att ha nånting som står utanför...

–Men kommer det enklare betalningsmodeller? –Tekniken är på vår sida.

Man bygger nya databas. The global repertoire data base byggs nu–

–för att veta vem som äger vad, så att det inte finns dispyter kring det.

Tekniken som gör allt tillgängligt på ett fantastiskt sätt, ska också göra så att vi lättare kan licensiera.

Det är självklart. Har vi inte den inställningen... Lite som Andreas säger–

–en inställning av att vi klarar och kan det, då ska det funka.

Till sist vill jag fråga... Vi har ju pratat om att sättet vi konsumerar musik...

...förändras hela tiden. Om ni ser in i en glaskula–

–hur ser det ut om tio år?

Då är det bara vals.

Kommer det att förändras ytterligare?

Jag tror att... Det som jag ser som ett hot–

–är att Spotify gör så att det blir väldigt urvattnat.

Det blir väldigt mycket musik. Konsumenterna vet inte vad de ska välja.

Skivbolagen är bra på att välja ut, så att vissa band blir större.

Jag säger det på grund utav att jag ser livesidan...

Det blir väldigt svårt för de mellanstora artisterna att få turnéerna att gå ihop.

De har inte längre den stora massan som följer dem.

När jag var yngre gick man ner till skivaffären och frågade vad det hade kommit den här veckan.

Nu är det: "Vad har kommit den här timmen?"

För att vara ett fan och få hit de mellanstora akterna–

–som kanske andra vill lyssna på, men inte den stora massan, då är det svårare.

Det blir lite svårare. Man måste vara stor direkt.

Google som har blivit stort tack vare sin sökfunktion...

Det är lite grann de som hjälper oss att hitta bra musik som vi gillar är framtiden.

Det finns så mycket.

Tack för att ni kom hit och pratade om det här.

Nu ska vi få ett råd från Andreas Carlsson om hur man ska göra om vill lyckas med sitt skapande.

Jag är en hängiven anhängare av idén–

–att har man en dröm, så kan man uppfylla den.

Sverige lyckas få fram den ena internationella musikframgången efter den andra. Fredagsmagasinet har fått en exklusiv intervju med producenten Andreas Carlsson. Han berättar bland annat om planerna på högskoleutbildning i Tingsryd, hans nya musikprojekt och en skivindustri i förändring. Och i studion pratar Samantha Coard med Alfons Karabuda, ordförande SKAP, och Sissi Hagald, jurist, om vad som krävs för att lyckas, svenska språkets melodi och Spotifys roll för musikbranschen.

Dessutom: Claes Måhlén, chefsstrateg, kommenterar veckans ekonomiska händelser i Europa och världen.

Andreas CarlssonMusikbranschen